Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2024
Det der ljuger du. Kom in, får jag tala med dig. Talet hölls med en rotting. Vill du nu bekänna! Jag har hittat dem på gatan. Han pryglas, tills han »bekänner». Hvad skulle han bekänna? Smärtan och fruktan att icke få slut på uppträdet aftvang honom följande lögn: Han hade stulit dem. Hvar? Nu visste han icke hvar en mutter satt på en kärra, men han gissade att de sutto inunder.
Der stod: Till sparfungen från hennes mor och inunder med en annan handstil: In memoriam . Men nu öppnades dörren; rummets och härligheternas egarinna steg in. Hennes ansigte såg ut som ett sjukt barns, så vaxgult i färgen, så rundadt och mjukt i alla konturer. Också händerna hade samma sjukliga blekhet.
Gamle Lode, barske herren, Hade sutit tyst vid talen; Nu blef gubben röd i synen Och stod högrest upp i salen, Drack sitt fyllda glas i botten, Stötte det med kraft i bordet, Fick sin hatt inunder armen Och tog harmfull så till ordet: "Jag går bort från detta gille, Andra må här ha sin gamman. Klingspor får man höra klandras Hvar man helst må råka samman.
Hon gick raskt till verket, tog fram sax och sprättkniv och sparkade kraftigt i golvet för att tillkalla Lotten Brenner, som bodde i rummet inunder. Lotten kom i underkjol och med två små röda flätor hängande och slängande kring det klotrunda huvudet. Hon betraktade klänningen; den provades ånyo och Lotten sa: Det är bäst att ta hit flickorna Willman!
Också på hufvudet bar hon en svart duk, knuten under hakan. Ett ljusbrunt, lätt grasprängdt hår syntes i tunna böljande gardiner där inunder, nedre käken och hakan hade en tendens att framträda något för mycket, eljest var allt harmoniskt i detta fårade, bleka anlete, som dock aldrig varit hvad man kunde kalla vackert. Nu dånade det i stentrapporna och kraftiga steg ljödo i korridoren.
Hon följde barnen i det längsta jamande, med svansen rätt i vädret, men när hon kom rakt på ett åkerråttsbo inunder en rågåkerren så stannade hon. De förstodo ju att hon måste stanna, så hungrig som hon var. Huru skulle de bara själfva våga sig fram till byn för att bedja om en matbit. "Vi få dricka mjölk så länge", sade Maglena. "Ett par tre brödkanter har jag på botten af kunten.
Carlson bad att få se papperet och läsa igenom det. Han skakade på hufvudet, då han såg att det var samma papper som förra gången, och gick fram till sängen, der den sjuka låg med halfslutna ögon och läppar som rörde sig. Han frågade henne om hon skrifvit testamentet eller godvilligt satt sitt namn inunder, ty det stod der, namnet, med fullkomligt läsligt skrifna bokstäfver.
Om nordens skönhet var hans sång, Hur glad dess himmel är, Hur dagen glömmer, natten lång, Att gå till hvila där; Hur skuggan där är djup och rik Inunder björk och al, Hur guldbestrålad hvarje vik Och hvarje bölja sval. Hur ljuft, oändligt ljuft, det är Att äga där en vän, Hur troheten är hemfödd där Och längtar dit igen.
Nästa dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom. Men då gömde hon undan sin son.» När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där han gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyg inunder, närmast kroppen. Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»
Eller om jag skulle ta upp paraplyn och hålla emot dammet? Dammet bär sig inte åt som regn ... avbröt sergeanten ... vilket blott faller ovanpå en paraply. Dammet stiger upp inunder och kommer en dessvärre kring huvudet; jag tycker inte om paraply i vackert väder. Sara teg. Man åkte åter en kvart utan samtal.
Dagens Ord
Andra Tittar