United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


till Möttönen han red, Såg blott styft mot sadeln ned, Höll sin högra hand vid brickan; Pipan, den låg glömd i fickan. Hvad han satt och tänkte , Kunde ingen rätt förstå, Med sig själf blott höll han gille, Lät sitt folk , som det ville. När han kom till Lintulaks, Bad han om en halmkärf strax, Sökte sömn all sin möda, Smakte ej en bit till föda.

Ty hvem skall fördraga, att han under gudarnas gille låter Saturnus snarka att det blir genljud i salen, Venus bete sig som en tokig käring, Mars omkring och hvissla och Vulkanus röka pipaVi kunna ej instämma i dessa Lidéns klagomål.

Där funnos de män, som voro de galnaste under ett upptåg, de muntraste ett gille och de bästa i vänskap, men som icke dögo till mycket i farans stund, det gällde att handla förtänksamt och uthålligt. Här och var i skogen bodde ännu människor, som aldrig blivit döpta och aldrig hört en mässa utan trodde hult och högar och hemligt blotade åt källor och stenar.

Herre, började Fulco, en botgörare skall barfota och torftigt klädd med skräppan sin axel, men du beger dig av som till ett gille. Valdemar höll att häkta manteln. Jag beger mig av som den enda hederliga i min ätt, med mina synder utanpå. Fulco såg ned i den öppna kistan. Min herdestav är av ben med några förslitna silverskollor, sade han efter en stunds tystnad.

Gamle Lode, barske herren, Hade sutit tyst vid talen; Nu blef gubben röd i synen Och stod högrest upp i salen, Drack sitt fyllda glas i botten, Stötte det med kraft i bordet, Fick sin hatt inunder armen Och tog harmfull till ordet: "Jag går bort från detta gille, Andra här ha sin gamman. Klingspor får man höra klandras Hvar man helst råka samman.

Jag gjorde det därför att jag allt fortfarande hade Esbjörn kär, inte som förr, men jag höll af honom som ett kärt minne, och det gjorde mig ondt att det skulle befläckas. , han upprättade sig och fick åter allas aktning. Vi ha aldrig talt ett ord samman, han och jag, sedan den natten annat än ett »goddag» eller »godnatt» ett gille. Men att ni inte blefven ett efter hennes död?

Ingen ville hälsa honom bara för att slippa tala med henne, och tog han henne med ett gille, fick hon sitta som en pestsmittad. började han fara till sta'n, där ingen brydde sig om hurudan kvinna han hade hemma, bara han bjöd friskt och gick gladeligen i borgen.

Ty det är i alla fall av det vi leva, han som vi, och ju förr vi levat ut, dess bättre plats blir det för de rälige att leva. Till Bröder och Systrar i S:t Knuts Gille! Undertecknad tillåter sig härmed avgiva ett förslag, som torde omfattas av en mycket allmän mening inom gillet.