United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han sade icke heller någonting. Det var en tystnad, som kunnat utsträckas hur länge som helst. Plötsligt skakade han till som af en frossbrytning, och kinden blef gråblek. Hon vände sig icke om, men det var som om han känt hennes skrämda blick. Det är ingenting. Bara lidelse. Det går öfver.
Klemens ledsagade Petros, när denne fördes till fängelset, och lämnade honom först efter en varm omfamning och de livligaste försäkringar om sin tillgivenhet. Därefter följde han sin fader till sitt nya hem. Under vägen iakttogo båda tystnad.
Dock skulle en nidings blod Mitt svärd ej fläcka. En ljungeld sköt Ur svartnad sky, och en flamma Steg klar ur röfvarens skepp. Jag nalkades branden. Eld Var allt, kvar syntes blott Darg; han stod I dyster tystnad vid rodret, Mot flamman täckt af sin sköld. Ett barn på sin arm han höll, Han tycktes vänta mitt segel nu, Han såg tillbaka beständigt Med längtans dröjande blick. Mig rörde hans nöd.
I bäfvande tystnad Löste hon kappan, blottade ljuft sitt lockiga hufvud, Ordnade dräkten och smög till systerns, den älskades, sida. Men med en suck omsider begynte den ädla majorskan: "Kom, Augusta, och se jultidningar, läs, hvad oss posten Hämtade nyss. O, låge din arma moder i grafven!
Jag försökte tala henne till, jag försökte att nämna hennes namn, men hon svarade mig icke, och till sist måste jag lämna henne åt sin egen smärta, väntande i ångest på de ord, vilka skulle komma, när den en gång bröt ut. Det dröjde mycket länge, innan denna tystnad bröts, och när det skedde, var det icke med ord. Min hustru sträckte endast fram sin hand emot mig och drog mig till sig i soffan.
Johannas närvaro bidrog mer än allt annat att påskynda Svens återställande. Ynglingen hade knappt någonsin känt sig så lycklig som nu på sjukbädden. Vi återkomma nu till djäknarne. Johanna utbytte med dem ett tecken, som betydde, att hon väl igenkände dem, och ett annat, att de borde iakttaga tystnad, emedan Sven sov.
Och han märker henne, sjunker Stjärnlik i sitt fall mot rofvet, Och han vidgar djärf sin guldklo Öfver Voldmars dufva redan, När furst Dmitri, mörk af vrede, Vill hans vilda ifver hejda Och med knoppen af sitt ridspö Fäller honom död till jorden. Tystnad rådde några stunder, Tills furst Dmitri börjar tala: "Voldmar, om min falk jag skonat, Vore ej din dufva mera."
Han satt alldeles stel och åt sin bakelse. Tycker du om din bakelse? frågade Rose. Han nickade svagt gillande. Ja tycker väldigt mycke om min, sade hon. Det blev tyst, en lång tystnad. Slutligen frågade Rose: Vill du ja ska spela? Han såg på henne: Spela va? Piano, naturligtvis. Han blev nära nog stel av skräck: Nä, nä, nä, gör dä inte Men hon hade redan lämnat bordet.
Hans rykte som trevlig och uppbygglig predikant hade vunnit stadga och han kunde vara hur tråkig som helst utan att riskera något. Då Ludwig slutat uppstod en tystnad; alla anade oväder men ingen vågade uppträda som åskledare.
Den ögonblickliga tystnad, som följde på spörsmålet, bröts av en röst, som svarade ur hopen: Han har förgivit den helige Simon. Han är kättare och giftblandare. Han skall dö! Ja, ja! skreks i korus. Du vill väl icke försvara en kättare och giftblandare, hördes en annan röst. Det vore underligt av en rättrogen präst. Här skipa vi endast rättvisa, sade en karl, som steg fram ur hopen.