United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sen lade hon den yttersta kanten af sin lilla, lockiga panna på dockans bomulls bädd, för att få sofva med sin lilla, snälla sockervän". "Kom så Hugo. Han tyckte sig vara så qvick, när han sakta tog dockan och bet sönder den, i detsamma lilla Emma öppnade sina ögon. Ser du huru bittert Emma gråter. Är då förlusten af en sockerdocka en så stor sak?" "Tacka vill jag lilla Edvard.
Den krampaktigt slutna handen är fast tryckt mot bröstet, och i det ljusa, lockiga håret ligger ännu snö. Men öfver det bleka ansiktet och de halföppna läpparne hvilar ett lyckligt leende. Vid denna anblick störta ändtligen de förlösande tårarna ur moderns ögon. "Frits, min älskade gosse!" snyftar hon och betäcker med kyssar och tårar den hvita pannan, på hvilken döden redan tryckt sin stämpel.
»När ska' ni gifta er?» frågade mamma. »När vi bli stora förstås», svarade Sven. Sven var mycket lycklig att hava en fästmö, som han skulle gifta sig med, och det var det vackraste man kunde se, när de två barnen kommo hand i hand över gården och solskenet lekte i deras lockiga hår, eller när Sven drog Märta i sin lilla vagn och oupphörligt vände sig om för att se på henne.
Sakta höjde den sörjande frun sitt lockiga hufvud, Fäste på tärnan sin blick och kväfde sin smärta och sade: "Gå att glädjas en stund med andra, som glädjas i afton; Stugan är ljus, där leks, där väntas ej blodiga budskap. Lyckliga, innan du vet, kanhända du drömmer om stormmoln Äfven för dig och flyktar till ensamheten och mörkret."
Och i jubblande fröjd slog han armarna om systern. Anna tryckte gossens lockiga hufvud mot sitt bröst. "Om du alltid är så här glad och snäll, Frits, så skall jag nog försöka vara tålig", sade hon. "Du får inte tänka på jakten; jag vill inte alls att du skall springa i snö och väta och drifva upp villebrådet åt baronen och hans gäster du kunde fördärfva dig, och hvad skulle då mor säga?"
Han stack med korta mellanrum fingrarna genom den röda, lockiga manen. Stellan såg på honom oroligt. Han började förstå. Han blev stående alldeles orörlig vid bordet med de många häftena, som under granskningen kommit i oordning. Han kunde ej få för sig att lägga dem till rätta och slå in dem i omslagspapperet. Han skämdes. Han skulle inte ha visat dem.
En sorgelig klagan Mötte mig där, in gick jag och såg af barnen de tvenne Äldre, som gråtande högt omgåfvo sin moder, det ena Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet; Men orörlig och stum låg hon, dödsdrifvan var utbredd Öfver den stelnade kinden, och natt betäckte dess ögon. Så var det ute med allt, och förödt var det härliga Kangas.
Men då hon skrattat en stund och fäst sin fläta med kammen, Tog hon spegeln i handen och vände sitt lockiga hufvud, Full af behag, och såg sig med fröjd och talte tillika: "Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han välja en sådan? Ser ni ej lätt, hur ung och hur oförståndig jag synes? Fy, jag är själf snart rädd för mitt öfverdådiga öga.
Emellertid ler hon så hoppfullt; han kommer nog, det vet hon, ty hon har spått i kaffe, och den svarta sumpen talar sant. Hon slätar sitt lockiga gula hår, jemkar den nya ljusblå schaletten och ser på sina händer. Ja, de äro alldeles rena, litet solbrända och grofva af arbetet, men så runda och mjuka ändå.
Snöflingorna började nu också falla och lade sig som stjärnor i hennes lockiga hår, men den ståten tänkte hon inte på. Ut genom alla fönstren lyste ljusen, det såg så varmt ut därinne i de vackra rummen, och så luktade det så rart af steken ända ut på gatan. Det var ju nyårsafton. Det tänkte hon på. Borta i ett hörn mellan två hus satte hon sig och kröp i hop.