Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
"Jag tror du frys, jag," sade Maglena, som kom att titta på Månke genom det lockiga håret, som hon benade och drogs och slet med för att få det rent och om möjligt slätt. "Om jag frys! Ja visst frys jag. Se efter om de int' är is ner åt ryggen på tröjan." Månke satt mol stilla som om han själf frusit till en istod, och därmed förlorat förmågan att röra sig.
Småfröknarna stucko från dörröppningen in sina lockiga tvillingshufvud, slängde bort förkläden och dukar, och trädde in i salongen.
Men på den unga styfmodrens arm, med det lockiga hufvudet lutadt mot hennes bröst, slumrar den späde gossen, Hildreds son. Den första stund den feberglödande gossen fått ro, den första stund Ediths ögon slutit sig af trötthet sedan de många dagar och nätter vakat öfver det klagande barnet i hennes famn".
Men på den främmande ynglingen höll den gamle sitt öga Ständigt och hörde ej opp att betrakta den strålande blickens Glans och hans lockiga hår och hans oförmörkade panna, Innan han såg hans kind af förlägenhet rodna och ögat Sänka sig blygt.
Peltonen strök sitt mörka, lockiga hår ur pannan, log mildt mot lille Heikki, som satt i sanden och täljde en båt åt Clara, böjde sitt hufvud för att komma genom dörren, hvilken han öppnade helt sakta för att ej skrämma den nyfödde, som den tiden brukade sofva inne i rummet. Stugan var mörk och upptogs till ena hälften af den stora sotiga spiseln.
Famnad af ynglingens arm, stod skön i den bleknade kvällen Flickan och lutade tyst på hans skuldra sitt lockiga hufvud; Men då hon märkte sin bror och han nalkades, räckte hon honom Leende handen och strök en tår ur sitt lyckliga öga.
Det lockiga, rika ljusa håret och kanske också hennes eget hjärta sade henne genast, vem han var. Hon skyndade sig fram förbi de andra nunnorna och omfamnade honom med en ömhet, som genast gjorde den lille till hennes förtrogna vän.
Han var till utseende som en eldslåga, och hans drägt fladdrade för stormen, men hans långa lockiga hår nedföll nu raknadt kring hufvudet och vattnet strömmade der utföre. Så trädde han fram för presterna och de äldste och sade: "Håll, utöfven icke orättvisa i Herrans Israels Guds namn! Skall väl den oskyldiga lida med den skyldiga?
Öfver den spädes bädd, där han rodnade varm i sin slummer, Sänkte den sextonåriga nu sitt lockiga hufvud, Dröjde i skådning en stund och hviskade stilla och sade: "Sof då, din moders tröst, omhägnad af henne, tills tårar Fylla dess blickar igen; då vakna, och efter din tunga Saknar ett språk, säg ömt med ditt omotståndliga öga: 'Moder, en lång, lång färd är för mig än öfrig att göra; Tårar finner jag nog, hvar finner jag glädjen och friden, Om ur ditt modersöga de ej mig följa på vägen.
Men då sitt lätta bestyr som värdinna hon slutat och uppfyllt, Tog hon sin bricka på armen igen och lämnade rummet. Ingen i farstun hon fann och i hushållskammaren ingen, Ensam kom hon och satte sig tyst på sitt bräde vid väfven, Lutande armen på den och mot armen sin lockiga panna.
Dagens Ord
Andra Tittar