United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är så att hör du, för mig bort till fru Mäienen i gröna salongen, jag kan inte se det der kurtiserandet. Förlåt, söta Atte ... ett glas vatten, men kokt, du jag törs inte dricka Neva-vatten, för jag blir strax dålig. Kom! Hon tog hans arm och gick ut. Nadja och Carl hade ingenting märkt, de fortsatte sin lilla scen vid kakelugnen. Fru Mäienen satt med husets värdinna och utgöt sitt hjerta.
"Huru kan ni vara så elak?" "Jag elak? Bara hon visar sig i salongen, skall jag genast gå och tacka henne och säga, att hon spelade bättre än fröken Aalberg. Ni skall få se, att hon blir förtjust deröfver." "Och det gör ni med godt samvete?" "Hon är endast sjutton år, fru Karell. Man får väl alltid skämta litet med barnen." "Utan att alls fråga efter huru det verkar på dem?" "Nåd, fru Karell!
»Jag skulle gerna vilja göra hennes bekantskap.» »Du kan ju följa med mig nu.» »Tack. I kväll har jag inte tid. Jag ska' ner i tryckeriet.» »Nå så en annan kväll då. Gå bara dit upp och fråga efter mig.» »Ja, det ska' jag göra. Adjö med dig så länge.» »Adjö.» När Wille en stund derefter steg in hos sin mor fann han henne sittande vid skrifbordet i salongen.
Några av barnen hade redan kommit upp i trappan. Men när de sågo Stellan och hans tant, tystnade de och stannade. Han stod inne i en liten salong, som luktade något han många år efteråt fick veta var lavendel. I salongen fanns en gammal gumma med glasögon, lång näsa och svart spetsmössa på det vita håret. Jaså, du kom i alla fall till sist. Hon frågade honom inte vad han hette.
De smögo sig genom salongen och hans fars rum in i barnkammaren. Stellan stängde omsorgsfullt dörren, lyssnade en stund vid nyckelhålet och viskade: Säg det nu kvickt! Varför har du skolkat? Han lade händerna på ryggen: För ingenting. Ska du inte komma till uppvisningen heller? Nä. Ja ska säga ja ä sjuk. Ja ska lägga mig till sängs, om dä behövs. Hon såg på honom med sina stora, svarta ögon.
Gott, sade herr Hugo, såg sig omkring med en fryntlig blick och steg upp. Han tog konseljledamotens hand, tryckte den varmt och förklarade aftonen avslutad. Sedan han kysst sin syster och sina barn, ämnade han avlägsna sig ur salongen och slå några slag i trädgården innan han trädde till sängs. Men då fick han vid själva dörren öga på Richard Furumo.
Jag släpar inte en gatnymf upp i mitt hem». Det var som om hjertat stått stilla inom henne ett ögonblick, så glad blef hon. Hon kunde icke tala, hon framstammade blott, liksom för att ännu en gång få höra det bekräftadt: »Icke?» »Nej. Det äcklar mig. När man tvingas att äta drafvel, dukar man inte i salongen; man går ut i köket.»
John uppehöll sig i sitt rum, arbetade som förut och tänkte, att detta nog skulle ge sig med tiden. En gång, då han kom hem från lyceet, stod Alma i salongen invid blommorna. John ärnade gå in på sin sida utan att säga något. Men då hörde han Alma yttra: "John, kom och se på den här rosen." "Aha," tänkte John, "låter det nu så. Bra!" Han smålog.
Hans tårar flöto så ymnigt, som om ett källsprång lossnat inom honom. Nu hade berättelsen om Josef gått i uppfyllelse. Nu bugade sig stjärnorna för honom och han älskade dem, älskade dem alla, Märta och Kalle och Göran alla, alla Likheten mellan honom och Josef blev dagen efter ännu mera slående. Han stod vid ingången till salongen och tog mot sina gäster.
Jag har just i detta ögonblick blivit sviken av dem jag trodde vara mina vänner. Min ställning är ytterst obehaglig i detta hus för tillfället. Jag kan ej säga mera nu. Men ni skulle kunna hjälpa mig Men ni vet ju ej ens, vem jag är, sade flickan. Nej, fröken. Men lova mig för mitt livs skull, att ni för ingen yppar, att jag den sista kvarts timmen befunnit mig i salongen. Är det så farligt? Ja.