Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Berättelsen "Det går an" var avslutad, och Richard Furumo, som under sista kapitlet hållit huvudet halvsänkt och med en meditativ, svärmisk blick blott skådat framför sig rätt fram i rummet, höjde nu sin panna helt och hållet, med ögonen milt fästade på Jaktslottets chef. Han yttrade ingenting. Var det inte mera? utbrast herr Hugo. Nej, inte nu.
Jag vill till och med påminna mig i in- och utländska tidningar ha sett anmärkas, att denna obetydliga pjäs skall ha kommit att gå i spetsen för tendens romanerna i Sverige, eller liksom ha utgjort begynnelsen därav här i fäderneslandet. Vad säger du därom? Furumo teg, såsom alltid då estetiska frågor yppades, dem han sällan eller aldrig förstod.
Någon sådan har jag inte hört i dag? Den tillhör inte heller stycket själv, och är inte av herr Furumo, efter vad jag tror. Hur låter denna vidfogade ingress? Har herr statsrådet reda på den? Eller kanske du, min Richard? Nej, svarade denne. Jag har väl sett den i tryckta exemplar, men inte vidare. Jag kan redogöra därför, gentog statsrådet.
Gott, sade herr Hugo, såg sig omkring med en fryntlig blick och steg upp. Han tog konseljledamotens hand, tryckte den varmt och förklarade aftonen avslutad. Sedan han kysst sin syster och sina barn, ämnade han avlägsna sig ur salongen och slå några slag i trädgården innan han trädde till sängs. Men då fick han vid själva dörren öga på Richard Furumo.
Dagens Ord
Andra Tittar