United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hit skall hon nalkas, valde hon än att nöta På skogens sandiga stig den späda foten, Hit, om hon älskat böljan och djärf i jullen Klyfver den spelande våg. Från uddens häll, i skygd af den krökta tallen, Vill jag en spanande blick i växling sänka På stigen än och än på det spegellugna Sundets bestrålade längd.
Du rodnar, du slår ned ögonen, du är rädd, att någon i din blick skall läsa din hemliga lycka... Jag! Å, du känner mig icke.
Hennes blick bad om förskoning från förnyad sällhet; men den djärve var obeveklig. Han rövade kyss efter kyss.
Han baddade sin makas panna med den duk, som räcktes honom, stödde henne och försökte på ett eget, blygt, tafatt sätt, som var honom fullkomligt främmande, att hjelpa henne. Den svartklädda stökade för sig, men kastade ibland en förvånad blick bort till den sjuka och honom som efter sin förmåga försökte lindra sin hittills så försummade hustrus lidanden. Natten gick, men Erik vek icke.
Paphos drottning, fröjdbetagen, Göt en tår i känslans fullhet Och i gossens spegelöga Såg sitt anlete och log. "O", hon suckar, "må beständigt Till ett minne af min sällhet Samma bild i samma öga Genom världen följa dig." Nu, hvem undrar väl, att Eros Sväfvar ibland oss förblindad, Fast hans blick ej skyms af bindel, Ej af mörkrets skuggor höljs?
Vi hafva här anmärkt dessa allmänna förhållanden för att inleda en kort berättelse, hvars lokal är ingen annan än en af våra små sjöstäder långt opp i norden, och vi bedja läsaren nu kasta en blick på följande små scener. Det var en klar dag i början af oktober.
Gick in i salongen, men blef stående som fastspikad på andra sidan tröskeln. John stod framför henne, hög och allvarlig. Almas slocknande blick sökte golfvet. "Vet du redan af att Arvi är sjuk?" frågade John. "Han kom på förmiddagen hem från skolan midt i timmen och ligger i stark feber. Doktorn är rädd, att han får kopporna." Arvi andades tungt och hela hans kropp brände.
Låtom oss då kasta en blick på den första bilden! Ser ni det där huset med trappgafveln vid den trånga gatan i hufvudstaden? Nåväl ni ser då också, huru blek han är, den där lille gossen, som sträcker ut hufvudet genom fönstret där högt uppe.
Hon upprepade denna fråga hundrade gånger för sig själv under nattens tystnad och varje gång stodo i eldsdrag för hennes minne konungens ord och blick denna olyckliga kväll. Vad hade hon då förbrutit sig för att så kunna förråda sin vän? När och var hade hon mot sin vilja ådragit sig denna kungliga ynnest, vilken hon måste betrakta som ett förräderi mot vänskapen?
Det var en stund jag såg dig då i samma Gestalt som nu, det var den första gången, Jag dig förklarad såg i Minnas blick. Dig slöt jag då med henne mot mitt hjärta; Men blott en stund, sen fann jag dig ej mer. Mitt ljus var slocknadt, i min själ var skymning, Och för sömnvandrarn genom lifvets natt Sjöng sinnligheten en förrädisk vaggsång.