Ansiktet är otrevligt, man erfar intryck av att man icke är snygg, de finare linjerna i huden äro igengrodda, små skuggor fram här och där och göra att man ser förstörd ut.

Hvad äro vi, hvad mäkta vi, Om du din rätt vill hålla i Och låta nåd ej gälla? Ack, skuggor, dem i dag man ser, I morgon icke finner mer; Ett vindkast kan oss fälla. Men dina barn, o Fader, spar, Barmhärtige, barmhärtig var, Du rike, hjälp oss arma! Vår skuld låt i Kristi död, Låt vara nog af kamp och nöd, O Herre, dig förbarma! N:o 311. Bön om frid.

Isen glänste leende och lekfullt framför dem, och rundt omkring lockade den snölösa skogen dem till sig med sitt hemlighetsfulla, tysta skuggmörker. Höga furor stodo stumma längs stränderna. isen blänkande silfversken, sidorna, framför och alla håll svarta, tysta skuggor. De åkte hand i hand utan att säga något.

Ögonblicket därefter syntes en lykta irra fram över backen och åtföljd av två vinglande skuggor nalkas de dukade borden. Pastorns bleka ansikte blev snart synligt vid övre bordsändan och bruden kom fram med brödkorgen för att bjuda och göra ett slut den pinsamma väntan.

Mot denna lugna boning Log månen klar en afton, Och i dess parker lekte Med skuggor vårens vindar, Förföljde och förföljdes. satt bland dessa skuggor, I dessa vindars värma, I dessa gömda parker, En yngling och en flicka; De språkat tyst i kvällen.

Ögonblicket därefter syntes en lykta irra fram över backen och åtföljd av två vinglande skuggor nalkas de dukade borden. Pastorns bleka ansikte blev snart synligt vid övre bordsändan och bruden kom fram med brödkorgen för att bjuda och göra ett slut den pinsamma väntan.

Hörde hennes ord med saktmod: "Min furstinna", hon sade, "med förundran Finner jag ert sätt att måla: Öde kojor, vilda, hungertärda hamnar Klär ni skönt i glans och färger, Och denna ljusa, rena, ädla kvinna Skuggor, skuggor blott ni hopar."

begränsades i deras mening äfven detta jordiska lif af en tom evighet, af en värld utan krafter, där äfven gudaburna hjältars skuggor ansågos äga mindre fröjd än den ringaste daglönare jorden och ville byta lott med en sådan. Grekens och romarns ideal var därföre en skön mänsklighet, och denna framstod för dem alltid i gestalten af deras egen nation.

Från kvällarne och det halvvakna tillstånd, som föregår sömnen, påminde han sig mer och mer, att två skuggor rörde sig fram och åter över hans panna, och att Sorgbarns ögon lyste mellan dessa skuggor som stjärnor mellan moln. Han påminde sig vandringar i skogen vid Sorgbarns sida och sökte om dagen återfinna den stig, han trodde sig hava trampat om natten.

Min hustru! sade gossen, lyfte henne i sin famn, bar henne över bäcken och gick med henne in i skogen. =Lägret.= Skogen, som omslöt svedjelandet, liknade i mörkret en ogenomtränglig svart mur, vilken himmelens stjärnströdda tak vilade. det öppna fältet flammade stockeldar, i vilkas sken skuggor rörde sig och här och där ett tält skymtade.