United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med tungt sinne gick Fanny ensam gatan utför. Men morgonsolen lyste klar, vid stranden var det lif och rörelse, vågorna plaskade muntert kring båtens sidor, och sjön låg vidöppen så långt ögat kunde nå. Färden begynte, bekymren veko och blefvo efter, ty långt borta i fjärran hägrade en ny, förhoppningsfull framtid. Hon var mitt ideal i skolan.
Vad jag då ännu ägde och som förlänade mig värde i mina egna ögon, var det sedliga ideal, som din faders läror för mig uppenbarat, och hågen att i min egen levnad förverkliga det. Detta ideal står ännu för min blick, men hågen att förverkliga det försvann, när jag insåg, att det för mig var oupphinneligt och även här min kraft otillräcklig.
En undantagsnatur visar han sig vara särskildt i sitt förhållande till kvinnorna. Vi ha sett, att han lefver i en mild trånad efter ett feminint ideal. Hvad han drömmer om är en kvinna, som han kunde närma sig, inte som mannen närmar sig kvinnan, utan som människan vänder sig till människan.
Fanns det väl en skönare uppgift för en kvinna, än att som konstnärinna förkroppsliga de stora diktarnas ideal skänka lif åt deras tankar, verklighetens fägring åt deras drömmar? I sanning, det var någonting att lefva för! Af männen hade hon visserligen en annan uppfattning än den goda Anna, som nog misstrodde dem väl mycket och målade dem väl svarta i sin bitterhet.
Ja-a, människohjärtat är ett underligt ting. Jag tror nästan att alla män önska att deras hustrur måtte dö, för att de skulle få en annan, bättre. Fru Hartman skrattade. Du öfverdrifver, Lisi. Sådant där förargar mig. Vi skola tala om annat. Gärna för mig. Ditt ideal tyks ännu vistas i staden fröken Verther, menar jag. Ja, det gör hon. Kommer hon att dröja länge? Jag vet inte.
Han såg upp och mötte Edmées ömma, stolta blick. Emot sin vana skrattade han högt: Nå, Mademoiselle de La Feuillade kan du märka några rojalistiska förnimmelser, när du nu ligger i Louis XIV:s säng? Drömmer du någon gång om ditt legitima ideal med gikt och sammetsstövlar? Edmée satt framåtlutad med bägge armarna på bordet. Hon smålog, skakade på huvudet och såg glad upp till honom.
För honom var hon ett eftersträfvansvärdt ideal. Hennes karaktärslöshet, hennes ärelystnad, fåfänga och flyktiga sinne förstod han icke. Sjelf trofast som en hund, ädel och utan misstänksamhet litade han på henne, trodde henne och förtröstade fullt och fast på hennes längesen gifna ord... Hon var fosterdotter hos den rike patron på Drumsö gård, men egde sjelf ingenting.
Hennes tilltagsenhet stod stick i stäv mot hans uppfattning av hur en flicka skulle uppföra sig. Hans ideal skulle hålla sig tyst och stilla, vandra vid sidan om honom med en skygg, rädd, undrande blick och inte stå och glo en mänska rakt i ögonen och slå käft så att munnen kunde gå ur led. När hon slutat svarade han endast med ett kort: Jaså! Ska du inte önska mig lycka till!
En kort stund lyssnade han till den andres snarkningar, så tog han upp en reservoarpenna, Watermans Ideal, ur fickan. Hans svartkantade hand dök snabbt in under den sovandes rock, och när den drogs tillbaka fanns det fortfarande en penna i den. Med ett litet leende stoppade den semitiske herrn pennan i fickan och lämnade kupén. En liten stund senare vaknade den sovande herrn.
Plötsligt hörde hon steg bakom sig, och då hon vände sig om, igenkände hon Madame de Staël och hennes väninna, Madame Récamier. Edmée som nästan alla den tidens unga flickor beundrade livligt Madame Récamier och ansåg henne för ett nästan oupphinnligt ideal av grace och älskvärdhet.