United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kände, att hon rodnade ända till hårfästet. Madame Récamier smålog och drog upp sina vackra skuldror med en blid, languissant, liksom förlåtande rörelse, vilken var henne egen. Ingen av damerna tycktes fästa något avseende vid Edmée.
Det förekom således aldrig någon särdeles påfallande, att han, när hon i sin ljusgröna dräkt som Madame Récamier hade lancerat den vita färgen, hade Edmée hårdnackat adopterat den gröna med sin egendomligt fria, kungliga hållning, långsamt trädde in i Madame Bonapartes salong, att han då vanligen avbröt sitt samtal för att med blicken följa alla hennes rörelser.
Plötsligt hörde hon steg bakom sig, och då hon vände sig om, igenkände hon Madame de Staël och hennes väninna, Madame Récamier. Edmée som nästan alla den tidens unga flickor beundrade livligt Madame Récamier och ansåg henne för ett nästan oupphinnligt ideal av grace och älskvärdhet.
Därpå liksom hon icke fäste någon vikt vid henne återtog hon plötsligt, vänd till Madame Récamier: Jag säger dig, Juliette, jag hatar honom. Av hela min själ önskar jag, att han nu lede ett avgörande nederlag... Hennes ton var så lidelsefullt bitter, att det slog Edmée, och i samma ögonblick, ehuru intet namn var nämnt förstod hon med en slags intuition, vem det var Madame de Staël så talade om.