United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kände, att hon rodnade ända till hårfästet. Madame Récamier smålog och drog upp sina vackra skuldror med en blid, languissant, liksom förlåtande rörelse, vilken var henne egen. Ingen av damerna tycktes fästa något avseende vid Edmée.
Alma hade rodnat ända upp till hårfästet och böjt sig ned för att säga något åt de närmaste barnen. Men hon följde derunder uppmärksamt med samtalet. "Är hon inte? Då är hon er fästmö. Ja, det hade man också bort kunna gissa." "Hvaraf då?" frågade Nymark skrattande. "Man har sina märken." "Se på! Får jag fråga hurudana märken?" "Måste jag verkligen säga?" "Naturligtvis."
Det var jarlen, som tuggade med läpparna och blev blodröd ända upp i hårfästet, och Sofia, Valdemars egen drottning. Hon kastade torrt och hårt några speord till systern. Valdemar drog av stålhandsken och räckte sin besegrare vänligt och godmodigt handen. Min häst och mina vapen tillfalla segraren, sade han.
Jag var röd ända till hårfästet, och min röst hade blifvit alldeles hes, då det nionde och sista lefveropet förklingat. I detsamma hörde jag att någon bakom mig nämde mitt namn. Jag vände mig om och höll på att falla omkull af förvåning. Där stod ju det vackra, främmande fruntimret och betraktade mig småleende. Känner du igen mig, Lisi? Jag tog ett eller par steg bakåt.
Emellertid hade Alrik ej tagit avsked av sina drömmar, och han satt numera under den långa gudstjänsten och lekte att han uppsköt giftermålet med Angelika på obestämd tid, tills hon kanske bleve gammal och ful, och ingen ville ha henne mera, och hon då kanske toge honom; och han satt och prövade hur hon skulle se ut som gammal; rynkade omkring munnen, satte kaffefläckar under hårfästet, lade umbra om ögonen, som han lärt i statistlogen på operan.
Eufemios' låga panna bildade icke längre en vitgul, utan en brungul strimma mellan det svarta hårfästet och de lika svarta ögonbrynen; ty fälttågets sol hade brynt hans hy. Hans huvud var som alltid framåtlutat och hans små svarta ögon riktade uppåt, halvt slöjade av ögonhåren. Petros' anlete bar en stoltare prägel än någonsin. Det lyste av segervisshet.
Han ringde, och en man i prästerlig dräkt, som tycktes hava bidat detta tecken, inställde sig genast. Den inträdande var en undersätsig, bredaxlad karl, men så korthalsad, att det underligt formade svartlockiga huvudet tycktes omedelbart fäst mellan skuldrorna. Den mycket låga pannan bildade en vitgul strimma mellan två jämnlöpande linjer: hårfästet och de breda, sammanvuxna ögonbrynen.
Jag sa: Det år sant att jag förtjänat sjuhundra gulden i år, men varför skulle jag inte nästa år förtjäna det dubbla eller mera? Om du hade nämnt en högre siffra, så hade mäklaren gjort sig mera besvär och kanske funnit ett bättre gifte. När min mor det hörde, rodnade hon ända upp till hårfästet, och jag trodde att hon skulle ge mig en örfil.
Försiktigt förande fötterna tog hon sig fram till hällkanten, där stigen brednade. Ett par famnar till och hon kunde se riskojan. Osedd se, ohörd höra. Hon dröjde en stund, stirrande framför sig. Och ju tommare hon stirrade, desto rödare blev hennes ansikte, rodnade ända upp över pannan, ända in i hårfästet.
Nej, vänta litet, Tova! Säg oss först, om det är sant, att du fordom i din ungdoms och dårskaps dagar rövades från skepp till skepp för dina vita armars skull? Hon strök sig över hårfästet med sina tjocka och krumpna fingrar och stod alldeles förbryllad mitt i ringen. Det eggade husbonden ännu mer till att fortsätta gycklet. Du är för blyg att svara på sådant, Tova lilla.