United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon sa: Min karaktär är väldigt allvarlig. Tycker du inte det? Ibland förefaller jag mig som en gammal nucka. Och jag har aldrig kunnat tåla flams. Men vad som retar mig mest är Jan-Petter och vad som gläder mig mest är, att jag vänt honom mot väggen. Vänt honom mot väggen? upprepade tante Sara förbryllad. Ja, där nere i kabinettet. Han satt och grinade åt mig. Och jag vet nog, varför han grinar.
Vidare sade han sig icke känna till någon oenighet mellan husbonde och dräng; tvärtom hade han hört herr Gruber lovorda Faber. Förbryllad av sitt huvudvittnes beteende vände sig åklagaren till rätten med anhållan om att vittnet måtte hänvisas till sin själasörjare i och för en tydligen nödvändig undervisning om vittnesedens betydelse.
Hvartill skulle det tjäna? Jag har i alla fall hvarken tid eller lust att inlåta mig på onödiga experiment. En sådan barnslighet vore ju redan ett steg till förändring. Där hade vi det, visste jag inte det! Månne icke Agnes ändå blef litet förbryllad, fastän hon ej ville visa det. Visserligen skrattade hon, men, såsom det föreföll mig, något tvunget. Sedan blef hon hastigt allvarsam. Men hör ni!
Nu hör jag något annat än rasslet av ekarna. Sporrar klingade på tröskeln, och herr Svantepolk stötte snön av fötterna och steg in. Bakom honom slingrade sig en lång rad av bloss över fältet bort mot den upplysta kyrkan. Måltiden är slut, begynte han med en förbryllad blick på Jutta. Det är tid att rida till mässan.
Han stod en lång stund förbryllad och stottrade några obegripliga ord, innan han kunde samla sig till den förklaring, att lagen i sådant fall lofvade ingenting; men att han vore färdig att göra en paragraf beträffande fårdråp för nu och evärdliga tider, som kunde inskrifvas i interfolierna i 1721 års skolförordning.
"Ja", utbrast ett annat fruntimmer, "obegripligt är det visst, att ej männerna förstå, att de skulle bortgifva sin skönaste arfvedel, sin styrka, sin herrliga mannakraft, då de vilja göra sig till qvinnor; och annat än halfqvinnor kunna de ändå aldrig bli; qvinnans mildhet och gratie vinna de ju ändå aldrig. Den fremmande qvinnan satt förbryllad.
Nej, vänta litet, Tova! Säg oss först, om det är sant, att du fordom i din ungdoms och dårskaps dagar rövades från skepp till skepp för dina vita armars skull? Hon strök sig över hårfästet med sina tjocka och krumpna fingrar och stod alldeles förbryllad mitt i ringen. Det eggade husbonden ännu mer till att fortsätta gycklet. Du är för blyg att svara på sådant, Tova lilla.
Häpen och förbryllad stannade Ingrid i ladugårdsdörren och såg efter den bortgående. Sven gick med bortvänt ansikte förbi stugan, men då han hunnit ett litet stycke därifrån, kunde han ej avhålla sig från att kasta ännu en sista blick på sitt kära barndomshem och därmed taga ett tyst farväl av alla de föremål, vid vilka hans ljuvaste minnen voro förbundna.