United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Därför var det oss ingen överraskning, när doktorn en dag avkunnade domen och lät oss veta vad vi anat förut, att blott en snabb operation kunde rädda Elsa åt mig och mina barn. Som om en dödsdom fallit över hela vårt liv, gingo vi denna dag omkring i vårt hem, och jag såg att Elsa gick där och tog farväl.
Vi togo farväl utan många ord, och jag gick den väg, min hustru hade gått, utan att veta vad jag ville säga henne, endast för att få vara i hennes närhet och se, kanske just vad jag fruktade mest. Jag fann henne icke i sjukrummet. Jag fann henne i mitt eget rum och hennes drag voro förstenade.
Och aldrig har jag sett en blick mer skälmskt triumferande än den, som lyste borta från dörren: Ser du sade den ser du, att du fick komma ändå! Han skrattade, det trollet: Ser du, det halp! Jag skall nog veta, att tukta dig! Och så högt: Farväl tills på lördag! Du stora troll, bara du icke blir ond, så ska vi få se!
Var värdig din Rose Farväl! Greta . Hans första och naturligaste impuls var att skriva till Greta. Han skulle öppna sitt hjärta för henne, tillstå, vilken komedi han spelat dessa månader och som ersättning för hennes gränslösa sorg erbjuda henne sin gränslösa, allt annat uppslukande kärlek. Han var visserligen en tre år yngre än hon. Men hade åldersskillnaden i grund och botten någon betydelse?
Men redan om aftonen togo de farväl av Sven masmästare och Johanna, vilka båda för sina olika sysslors skull ej kunde dröja hemma över natten. Och när morgonen kom, skakade Göran och Adolf hjärtligt hand med Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat någon trevligare dag än den i korporalens hem.
Det var ju ditt eget fel, då du började fråga." "Nej, hur skulle jag kunna vara ledsen på dig derför!" Alma visste knapt hvad hon sade. Hon tog ett hastigt farväl och skyndade ensam ut i den mörka natten. Det var kallt. Snön knarrade under hennes lätta steg. De långa, släpande fållarna böljade efter henne på den torra gatan.
Där ha vi ju åter den fördömda kyrkan! Var lugn! Vi lämna kyrkan å sido och tala stället om hennes målsman och rättsinnehavare i denna sak, vilken är Petros ... Biskopen? Biskopen och fältherren. Densamme ... Ah, då säger jag farväl åt varje förhoppning.
Hvad då? Säg att jag skall gå. Hvarför skulle jag säga det? För då gör jag det. Hvarför skulle ni gå? Jag vill gå, men jag kan icke, om ni icke säger det. Nå, så gå då! Jag såg på honom. Den som kunde tyda detta ansikte! Det är så dumt, det är så dumt att aldrig kunna vara ärlig. Hvarför kan man icke säga hvarandra farväl? Det enda verkliga farväl är det som aldrig säges.
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
Arvid Stålarm. STÅLARM. Här har du facklan. Redan man från borggår'n oss trängt till slottets dörrar. Hertigen själf stormar fram. På borggår'n står han redan. Så snart du hör i hvalfgången signalen, tänd an de där. Farväl! Elfte scenen. Daniel Hjort. Johan Fleming. I vanmakt fallen! Naturn är altför god. JOHAN FLEMING. Förmätne, djärfs du än uppå mig se!