Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Och aldrig har jag sett en blick mer skälmskt triumferande än den, som lyste borta från dörren: Ser du sade den ser du, att du fick komma ändå! Han skrattade, det trollet: Ser du, det halp! Jag skall nog veta, att tukta dig! Och så högt: Farväl tills på lördag! Du stora troll, bara du icke blir ond, så ska vi få se!
Hon rätade på sig och gjorde skälmskt en sirlig, graciös nigning vid foten av trappan.
De togo sig för resten präktigt ut, de båda, som de stodo där Edmée de La Feuillade och Eugène de Beauharnais han artigt böjd fram emot henne med ett skälmskt, strålande leende, hon smärt och hög, litet avvisande tillbakalutad mot den monumentala kaminen av grön egyptisk marmor, som så vackert framhävde hennes blonda hår och vita skuldror.
När julimånen sken ned klar och ljus, steg han ofta upp och stirrade ut i natten ... skulle han komma, den fruktade allhärjaren från norden? Sådan var Paavo. Helt annorlunda är hans unga blomstrande hustru. Hon är vacker som en ros, mörkhyad och frisk. Hennes blå, glada ögon spela så skälmskt; den välbildade munnen är röd som ett lingon.
Garat fortsatte ogenerat sin sång det såg nästan ut, som om han inte alls hade lagt märke till de nya åhörarna. Aldrig hade den skälmskt sentimentala visans sista strofer åhörts under en så ohygglig spänning. Ett par av gästerna, som voro placerade närmast dörren, smögo sig ut så obemärkt som möjligt. Hortense de Beauharnais följde med ångest alla styvfaderns rörelser.
Inspektören gick till spisen och vände på bränderna med sin käpp. Kajsa slöt trött sina ögon, andtruten af talandet. Då hon hemtat sig, vinkade hon honom att komma närmare. Spektor, jag vill sofva nu ... men lofva mig först en sak, med handen här på postillan lofvar han? Samuli nickade: Om jag kan hålla det. Han kan nog, och jag tror också han vill. Hon log smått skälmskt.
Han gick fram till henne och klappade henne till hälften smeksamt till hälften skälmskt på ena kinden. »Ja», svarade han och smålog. »En liten skånsk fröken. Hvad tyckte du om henne?» »Rätt bra.» »Det gläder mig. Jag skulle gerna vilja att hon umgicks med dig. Det kunde hon ha nytta af.» »Det får hon gerna.»
Men den kom icke ännu. Han lyfte upp mitt nedböjda hufvud och såg mig skälmskt in i ögonen. Se bara icke så högtidlig ut! Jag är icke högtidlig. Ar du ond på mig säg? Nej. Är du rädd för mig då? Ja. Jag känner mig så underligt skygg. Han sade ingenting, och så satt hon en stund med näsan mot hans rock. Sakta lyfte han upp hennes ansikte mot sitt och så sutto de tysta, länge, länge.
I Kajsas ögon spelade vid dessa tillfällen ett lustigt, skälmskt uttryck men försvann fort igen. När sommaren led, började hon stundom se trött ut. Hon stred tappert lika fullt, stred med qvast, borste och viska, slet, stretade emot smuts och orenlighet, men det var ett drygt arbete. Han var van vid sitt, han var född i det, och det gick inte så lätt att ändra.
Jag kan ju säga att ni är min syster! Det tror ingen. Då säger jag, att ni är min tant. Han såg mig skälmskt in i ansiktet. Detta lugn, som vore han i sin goda rätt i detta tilltag midt för allas näsa, det var så friskt och skrattretande, det var alldeles omöjligt att taga det allvarligt. Er tant ja det låter höra sig. Dörrarna öppnades. Följ mig till min kupé.
Dagens Ord
Andra Tittar