United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag har naturligtvis också en gång haft det der sentimentala begäret som aldrig kan fyllas, derför att en menniska är och förblir ensam, om hon så lefde i all evighet. Det var en illusion, det som allt annat något som stannat en i blodet från föregående naivare generationer men det är för mig en öfvervunnen ståndpunkt.
Lifvet hade aldrig tvingat honom att bli vek; och af fruktan för att synas naiv spände han alltid taggarne ut som en igelkott så snart han inom sig hade minsta förnimmelse af hvad han i enlighet med sin lifsjargon benämde svaghet. »Nitton mödrar af tjugo äro lika sentimentala söm du», sade han. »Men mängden kan alldeles inte göra att sentimentaliteten blir mindre löjlig.
Du har läst om våra dagars världshändelser som man läser en tidningsartikel, vi ha levat dem och diskuterat dem; vi ha upphört att nära oss av er poesi, vi läsa ekonomi och naturvetenskap; vi anse studenttiden som ett övergångsstadium, ni togo det som ett kall; vi slåss aldrig på torget, anse det icke som en dygd att överlasta sig, förgripa oss icke på varandras tillhörigheter, respektera den personliga friheten; det kalla ni snobberi; vi kalla er prisade öppenhet för brutalitet, era sentimentala famntag för råhet; ni kritisera era lärares välvilliga suspenderingar av föråldrade stadgar, vi begagna oss av dem och tiga.
Ah, jag har väl lidande tillräckligt att taga revanche för. Men det var i alla fall icke hans skuld att jag led. Lika mycket. Om han icke har makt att krossa mitt hjärta, har han nog krossat andra kvinnors. Det finns ingenting att göra sig samvete öfver, om han icke håller af mig , och skulle så vara åh, nej, nej! Inga sentimentala dumheter! Tvinga fram mickel.
Om han kunde sjunga så der, så tog jag'n strax! Åh, hvad det är vackert! Och när sångens sista sentimentala strof förklingat, rusade hon upp, som om hon fått en ingifvelse, tog på sig hatt och kappa, nickade till de närvarande, hviskade något i örat på löjtnant Ulf och lemnade huset oaktadt herrarnes protester. Om en qvart låste hon upp porten hos kommerserådets och sprang in.
Garat fortsatte ogenerat sin sång det såg nästan ut, som om han inte alls hade lagt märke till de nya åhörarna. Aldrig hade den skälmskt sentimentala visans sista strofer åhörts under en så ohygglig spänning. Ett par av gästerna, som voro placerade närmast dörren, smögo sig ut så obemärkt som möjligt. Hortense de Beauharnais följde med ångest alla styvfaderns rörelser.
Jag skall ge dig goda råd: Köp livsmedel och sälj och tag dubbelt betalt. Lägg på lager. Smuggla varor och lura staten och tjäna pengar så behöver du ingen jul. Och lär du andra människor att göra detsamma så behöva de heller ingen jul. Tänk, att det ännu finns så sentimentala idioter som du! Tror du att det går att dansa kring en karbidlampa och tro att det är en julgran.
Kapten F. ryckte åt sig psalmboken . . . . . . . . . första bladet, på vilket stod . . . . . . . . . . vid hennes första nattvardsgång . . . ., vi togo till oss pressyltan, som svärmor själv lagat, och osten, som under de sekelslånga timmarna i skeppsbåten verkligen hade blivit »gammal», var ganska välkommen för att dölja åtskilliga mer än vanligt sentimentala sväljningar och befanns så ovanligt stark, att tårarna kommo i ögonen.
Han flyttade sig några tum närmare . dock icke mer än att afståndet emellan dem ännu var ganska respektabelt. »Ska vi vara en smula sentimentala?» sade han hälft på skämt hälft på allvar i det han såg på henne. »Ni skall vara alldeles som ni har lust till att vara.» »Aj aj! Det var ett farligt löfte. Tänk om jag tog er på orden.» »Ja, hvad då?» »Jag kunde t.ex. få lust till att kyssa er.»