United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade ju sjelf sagt, att den kunde vara hans egen bekännelse. Hon hade icke föreställt sig att han var något slags helgon; hon hade nog trott att han i det fallet lefde ungefärligen som andra unge män och ändå hade hon visst idealiserat honom. Hon hade aldrig tänkt sig att han kunde draga detta smutsiga in i sitt hem. Hon förstod icke hur hon kunnat vara så naiv.
Men hon är naiv. Och de fortsatte sina underhandlingar, i det han sa: Om du inte vore en lerkruka, skulle du inte vara rädd Hon genmälte: Vad skulle jag egentligen göra på ditt rum? Skulle jag ta handduken och torka dig bakom öronen? Fru Olga ringde helt lätt med nycklarna och gick. På ett gungbräde i en vrå av parken sutto Lotten Brenner och Lizzy Willman.
Detta var visserligen en rätt svag demonstration, eftersom liljorna befunno sig ungefär i närheten av knäet, men det var i alla fall en demonstration, och hon var naiv nog att anse det för sin »plikt» att demonstrera.
Lifvet hade aldrig tvingat honom att bli vek; och af fruktan för att synas naiv spände han alltid taggarne ut som en igelkott så snart han inom sig hade minsta förnimmelse af hvad han i enlighet med sin lifsjargon benämde svaghet. »Nitton mödrar af tjugo äro lika sentimentala söm du», sade han. »Men mängden kan alldeles inte göra att sentimentaliteten blir mindre löjlig.
Jag är inte så naiv att jag går på första bästa limstång; den ska' vara betydligt finare arrangerad än din. Inbilla mig att man gör rum i ordning på det viset för att hyra ut dem åt främmande nej, det går inte.» »Jag har aldrig sökt inbilla dig det. Det var för dig. Det var min glädje att tänka på hvar småsak derför att det var för dig.
Men mitt kära barn, ack, hvad ni är naiv och söt, ja, det är så nätt, är det inte, fru Bäck? Var ni inte vid ryska operan, jag trodde ni kunde alla möjliga stycken? Jag sjöng i kören i den der Kocks operetter, och min altstämma i »En löjtnant i kloster» kan jag ännu, den lät så här: Hon trallade och klappade takten på den lilla fruns späda axlar. Men, min söta flicka, något kan ni väl?...
Den lilla knubbiga figuren var klädd i en morgonrock af vinrödt ylletyg, med yfvig montering af crémegula bomullsspetsar; det frammanade en föreställning om rödgröt med gräddskum det sötaste han visste. Han betraktade henne med naiv beundran; för hans landtliga uppfattning representerade denna kvinna höjdpunkten af öfverförfinad elegans.
Den som handlar ögonblickligen är en oklok och en sjelfvisk, en naiv, en omedveten; det är sådana, som gå fram i lifvet, ty de se ej på hvad olägenheter deras handlingar kunna ha för andra, utan se bara på handlingens fördel för dem sjelfva.
Hon hade ingen att tala med annat än städerskan det gjorde ett så fattigt och öfvergifvet intryck att höra henne tala med denna gås, tala allvar, förstår du, med hjertat på läpparne; jag satt och önskade att hon ville skicka bud in efter mig. Hon var naiv, flickan, och det var något af friskhet i hennes naiveté.
När jag karakteriserar Kaarlo Atras roman som naiv, afser jag helt enkelt att slippa säga, att det slags romantik han odlar i den är skolpojkspoetiskt pueril och mamsellaktigt sipp. Doktor Luoto är samma andas barn som de slappa och sladdriga individer fru Blicher-Clausen hade till specialitet att framställa. Det är en församling af underliga känslofrossare. De njuta vällustigt af sina vedermödor.