Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 31 augusti 2024


Hon kom in gården; såg trappan, uppför hvilken hon skulle , och dörrn och fönstren. Hjertat började bulta och fötterna ville inte framåt. Hon stod en stund vid väggen och försökte lugna sig. Sedan tvingade hon sig att den väg, som Hanna anvisat henne. Hon torkade sorgfälligt sina fötter granriset framför trappan, steg långsamt uppför och gick in.

Låt oss hellre sofva". "Äfven du förstår icke att älska", sade halft bittert Amina, "jag trodde det dock". Begge tego nu, och Amina fortsatte tyst gången af sina tankar, hvilka småningom öfvergingo till drömmar; och hon tyckte sig stå inför en engel, som sade: "Jag är bönens engel, den som frambär inför Guds thron hvarje i hjertat buren önskan. Hvad är din bön?"

Han tog emot det långsamt och hans blick gled med låtsad likgiltighet öfver det skrifna talet: Femhundra kronor och i samma ögonblick stack det till inom honom af glädje, att hjertat ett ögonblick tycktes stå stilla. Den der lilla papperslappen rymde två månaders frihet från tvång nya menniskor, nya omgifningar allt det obekanta, detta utanför som är oroliga själars himmelrike.

Jag frågade: vill ni nästa år taga kragen från klädningen, eller kanske skoningen? Eller tror ni, att ni kan en pennislant, när ni nu tar det allra sista? Det tog mig i hjertat, jag måste sälja min enda goda klädning för den mantalspenningens skull. Din man var vid Uleåborgs jernvägsbyggnad? Ja, och alla barnen voro hos mig hela tiden.

Men hon sträfvar och bjuder till och trycker dem rakt ned i sitt bröst, in i hjertat, våldsamt, våldsamt, de måste ned, och slutligen, sedan hon länge arbetat med dem, måste de jemka sig in sina bestämda rum och klämmarn griper om dem; men hjertat är söndersargadt och det är sjukt innan det helnar igen.

Hjertat började ånyo slå hårdt och plågan i bröstet ansatte henne med förnyad styrka. Men först efter en lång stund fick hon klart för sig hvarför hon var upprörd. "Hvarför ligger du här?" frågade John, han kom in. Alma svarade ingenting. "Är du sjuk?" "Nej." "Din panna är alldeles fuktig. Blef det för varmt i sängkammarn?" "Ja."

Ännu derefter rörde hon sig fram och åter i rummet, undvikande att göra buller och gående . Alma följde ej mer hennes rörelser. I sängvärmen hade hon det godt. Nerverna och hjertat, alla ådror och muskler bragtes till ro. Likaså tankarna och känslorna. De elaka minnena förflyktigades, hela lifvet gled långt bort.

När John råkade vara hemma, gick han vanligen sjelf och öppnade, och sprang Alma och tittade genom dörrspringan, för att se hvem det var som kom. När hon återvände till sin plats, höll hon handen tryckt emot hjertat och hviskade: Gud ske lof, det var bara den eller den!

Publiken talade och skrek, stampade, hvisslade, skrattade. Allt flere personer trängdes scenen, i gångarne, i förstuar, korridorer. Direktören lät ridån upp, han steg fram, der blef ögonblicklig tystnad. Han stammade ... han tryckte handen mot hjertat. Han skakade hufvudet.

Jag lägger handen ditt bröst och känner hur hjertat slår, jag stryker min kind mot den svarta, krusiga rökhvirfveln din panna, jag lutar mig ner och möter den förskrämda blicken under dina högt bågade bryn Jag vaknade upp och märkte, att man betraktade mig.

Andra Tittar