Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 augusti 2024
Hon kom in på gården; såg trappan, uppför hvilken hon skulle gå, och dörrn och fönstren. Hjertat började bulta och fötterna ville inte gå framåt. Hon stod en stund vid väggen och försökte lugna sig. Sedan tvingade hon sig att gå den väg, som Hanna anvisat henne. Hon torkade sorgfälligt sina fötter på granriset framför trappan, steg långsamt uppför och gick in.
Låt oss hellre sofva". "Äfven du förstår icke att älska", sade halft bittert Amina, "jag trodde det dock". Begge tego nu, och Amina fortsatte tyst gången af sina tankar, hvilka småningom öfvergingo till drömmar; och hon tyckte sig stå inför en engel, som sade: "Jag är bönens engel, den som frambär inför Guds thron hvarje i hjertat buren önskan. Hvad är din bön?"
Han tog emot det långsamt och hans blick gled med låtsad likgiltighet öfver det skrifna talet: Femhundra kronor och i samma ögonblick stack det till inom honom af glädje, så att hjertat ett ögonblick tycktes stå stilla. Den der lilla papperslappen rymde två månaders frihet från tvång nya menniskor, nya omgifningar allt det obekanta, detta utanför som är oroliga själars himmelrike.
Jag frågade: vill ni nästa år taga kragen från klädningen, eller kanske skoningen? Eller tror ni, att ni kan få en pennislant, när ni nu tar det allra sista? Det tog mig så i hjertat, då jag måste sälja min enda goda klädning för den mantalspenningens skull. Din man var då vid Uleåborgs jernvägsbyggnad? Ja, och alla barnen voro hos mig hela tiden.
Men hon sträfvar och bjuder till och trycker dem så rakt ned i sitt bröst, in i hjertat, våldsamt, våldsamt, de måste ned, och slutligen, sedan hon länge arbetat med dem, måste de jemka sig in på sina bestämda rum och klämmarn griper om dem; men hjertat är söndersargadt och det är så sjukt innan det helnar igen.
Hjertat började ånyo slå hårdt och plågan i bröstet ansatte henne med förnyad styrka. Men först efter en lång stund fick hon klart för sig hvarför hon var så upprörd. "Hvarför ligger du här?" frågade John, då han kom in. Alma svarade ingenting. "Är du sjuk?" "Nej." "Din panna är alldeles fuktig. Blef det för varmt i sängkammarn?" "Ja."
Ännu derefter rörde hon sig fram och åter i rummet, undvikande att göra buller och gående på tå. Alma följde ej mer hennes rörelser. I sängvärmen hade hon det så godt. Nerverna och hjertat, alla ådror och muskler bragtes till ro. Likaså tankarna och känslorna. De elaka minnena förflyktigades, hela lifvet gled långt bort.
När John råkade vara hemma, gick han vanligen sjelf och öppnade, och då sprang Alma och tittade genom dörrspringan, för att se hvem det var som kom. När hon återvände till sin plats, höll hon handen tryckt emot hjertat och hviskade: Gud ske lof, det var bara den eller den!
Publiken talade och skrek, stampade, hvisslade, skrattade. Allt flere personer trängdes på scenen, i gångarne, i förstuar, korridorer. Direktören lät ridån gå upp, han steg fram, der blef ögonblicklig tystnad. Han stammade ... han tryckte handen mot hjertat. Han skakade på hufvudet.
Jag lägger handen på ditt bröst och känner hur hjertat slår, jag stryker min kind mot den svarta, krusiga rökhvirfveln på din panna, jag lutar mig ner och möter den förskrämda blicken under dina högt bågade bryn Jag vaknade upp och märkte, att man betraktade mig.
Dagens Ord
Andra Tittar