United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var Märta. Har du väntat? Ånej, jag kom nyss... Jag var uppe och knackade din dörr, men det var ingen som öppnade... Snön yrde omkring dem. Tomas ville kyssa henne, men hon stötte honom tillbaka och drog sig undan. Nej, jag går inte upp igen, sade hon. Jag vill hem. Tomas sökte hennes blick i mörkret, men den gled undan och bort.

Jag har för resten aldrig sett dem sådana som i kväll, de tindrade och logo ständigt mot mig, som om också de sagt: du är rar och dum. De smekte och kelade. Och jag gled in i hans armar, jag vet icke hur, och han kysste och kysste halsen, i håret, ögon och panna, och det var starka, starka armar, de, som trodde, att de kunde krama mig sönder.

För knastrade det och lyste och flög af lågor uppefter norra himmelen. Och ändå satt månen där sitt håll och rent skrattade med hela mun, utan vett, när han hade mycket farligt omkring sig. Månke kunde mycket väl ha fått åka kälken, som gled lätt som ett, intet öfver isen, och hade han inte behöft plågas med att ränna och halka åt alla håll.

Nej, att drifvas bort i mörkret, bort från allt som var sol och ljus och värme och lif bort i döden. Hon vågade icke svara, hon ville uppskjuta afgörandet, höra frågan upprepas, sola sig i kvällsskimret innan det gled bort.

Därmed lade hon armarna omkring hans hals. Ditt lilla spöke! Nu ska du också kyssa mig. Med första kyss, som du själf hjärtligt och uppriktigt och af innersta själ och hjärta ger mig, stryker du ett streck öfver alla andra, och ä de glömda. Där gled ett vemodigt leende öfver hennes lilla täcka anlete. Tror du? Är du säker att jag glömmer det lika fort som du? och att du glömmer dem själf?

Visst är, att hon såg allt detta, till dess att hela hennes yra stämning var försvunnen, och jag märkte hur varma tårar fyllde hennes ögon. Med en hastig rörelse tömde hon resten av sitt glas, gled ned ur soffan och lutade sitt huvud mot mina knän.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi att inleda en enklare ögonkurtis.

Jag kom åtminstone alldeles helskinnad derifrån; der var ingen som gjorde ringaste min af att äta upp mig. För resten var han ju sjelf med.» »Ja, det det är inte det men ja, jag vet inte...» Till all lycka för den unga frun, som våndades under sin förlägenhet, ringde det nu klockan och »Karl» ryckte an till undsättning. Samtalet gled åt annat håll.

rik hon ändå var, som hade en sådan gosse! Både gikten och ryggvärken lade sig för den tanken, lycklig gjorde den henne. Det kändes icke litet tafatt för Per i början. Han kunde icke det rätta taget, plagget gled undan, och började det svida i fingertopparne. Men pyttsan inte fick det betyda något. mycket karl var han väl, att han icke frågade efter, om det sved litet i skinnet.

I nästa ögonblick fattade helgonet med bägge händerna linan, sköt sig ut från kapitälen och gled ned till marken. Han stod, eller rättare, han satt nu nedhukad bredvid pelaren framför biskopen och föreläsaren, vars vördnad för helgonet, när han såg det nära för sina ögon, borde hava blandats med fasa.