Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den tiden var Lotta för det mesta i onåd. Hvem kunde också vara nöjd med en sådan gnatig hustru, som jämt var sur och missnöjd? Barnen höllo med modern, Callo och Lisa, Jussi och Olli, allihop. Alla sågo de snedt fadern, när »det» kom honom. Och frun uppe i herrskapshuset tog honom i upptuktelse tidt och ofta. Hon bad, varnade och grälade. Han grät, suckade och lofvade.

FRUN. Nej, ett papper med verser .

CECILE. Ja, men jag har ju lofvat? FRUN. Ja, det var sannt! ja, får jag väl ingenting dölja för dig! Men min Gud, det är svårt

Alla möjliga bli också nuförtiden handelsmän. Dräng var Penttinen i början, när han kom hit till staden, det kommer jag utmärkt väl ihåg, och frun var piga, fastän de nu äro uppblåsta att de knappast rymmas i sina skinn. Men det är en gammal sanning: när katten blir björn, är han först en riktig matador. Hon måste afbryta sig, ty brickan kom just fram till henne.

Jag tål det inte. Jag vill inte tjena. Passa deras ungar natt och dag. Rota i smuts, höra snäsor och gräl och kif! Åh, det är väl inte farligt, herrn kifvas väl inte med dig. Han ger dig ju den ena marken efter den andra i smyg för frun. Herrarne har jag också ingenting emot. Det är fruarna. Usch! hvad jag hatar de fruarna. Äro de stygga mot dig, liten? Ja.

Men det var intet ondt dermed, för vi gått en stund, märkte vi båda att det egentligen inte var menadt någonting och att vi i sjelfva verket kunde lida hvarann rätt bra. Den sommaren frun dog var Carlson här oftare än eljes och fick ibland tala med henne långa stunder. En dag, när patron for till staden, kom Carlson in till mig och sade att frun ville tala med mig.

Det måste man ju göra. Och gör man det inte, bör man inte tala om det. Och när jag tänker närmare efter, fortsätter den unga frun, känner jag också Chapmans mormor. Hon var en av de allra vackraste taxar jag sett. Hon var också alldeles brun över hela kroppen och hon tillhörde Hennes Majestät Drottningen av Danmark. Men hon bet får dom måste skjuta henne.

Hon vågade nästan icke taga i sitt barn, af fruktan att bli åtsnäst, hon vågade icke se den lille, utan att amman betraktade henne med en blick, stickande af förakt, straffande i tyst hån. Ni ha väl sofvit godt båda i natt, kära Nadja? frågade den unga frun blygt; hennes melodiska stämma dallrade litet, vek och svag som tonen af en zittra.

Ligga icke en hel här av dessa synderskor hans skrivbord? Jo! Den välgörande frun hade glömt dem! , det betyder ju ingenting, ty hon kände icke vad som låg i chiffonjén bakom ordnarne.

»Vet du hvad, mamma», sade han en dag till frun, när det blef fråga om inflyttningen till staden, »jag vill stanna här ute. Här är jag lycklig och där vantrifs jag med mina råa kamrater. Jag kan ju läsa här. Och här har jag Lotta», tillade han skrattande. »Det är nog för mig, mamma lilla, alldeles nog började frun bli uppmärksam. Hon svarade ingenting men gjorde sina kalkyler.

Dagens Ord

isbelagda

Andra Tittar