United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !


Denna sträfva, oharmoniska röst, hvars anspråkslösa egarinna aldrig fått ett vänligt erkännande för ett helt lifs troget arbete, egde en sådan hemlighetsfull makt. Kanske var det derför, att hon hade tålt allt, gamla Annika, allt utan att klaga. Det skulle vara, tyckte hon. Hvad har väl en hustru annat att göra än hvad hon vet att hennes man vill? Hon hade ju svurit att älska honom.

Numera förstår han att de granna lakejerna stå under honom, i synnerhet när han får veta att köksan promenerar med en sådan om qvällarne. Han har fått nys om den sociala skalan och upptäckt att han icke står lägst åtminstone. Innan han vet ordet af är trollsagan slut.

En änka eller en förskjuten hustru eller en vanärad kvinna, en sköka en sådan får han icke taga, utan en jungfru bland sina fränder skall han taga till hustru, för att han icke ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; ty jag är HERREN, som helgar honom.

Min man! åh, ni skulle bara känna en sådan man! Lille mannen min! Den lille rare gubben min. Robert ja, han kom in. Min innerligt högt älskade, sade han. Det blir ett geni. Himmelske Fader! Ett geni! Vi är lyckliga i vår fattidom, vi. Tror du det, lille gubben min, sa jag. Anna, min lilla gumma, det tror jag, sad han!

Där kom han i kavaj av blå boj och gråa korderojsbyxor med knän , sådan han satt till rors i sumpen, när han seglade till stan med fisk, och sådan han satt Mässingsstången i Stadsgårn och drack toddy med fiskköparn; här kom han i svart klädesbonjour och långa, flaxande svarta byxor, som han gick i kyrkan, när det var skriftermål, såsom han var klädd bröllop, begravningar och barndop; här hängde svarta fårskinnströjan, som han hade , när han stod i strand och drog not om höst och vår; här bröstade sig den stora skälskinnspälsen, som ännu bar märken efter julkalasen, där den sista supen i pälsen togs i glögg; och resskärpet stickat i grönt, gult och rött ullgarn ringlade sig som den stora sjöormen ända ner golvet och stack huvet i ett stövelskaft.

Ve mig! Vad jag hos vår prokonsul beundrar, fortfor Karmides, är hans förmåga av självbehärskning. De bojor, som vinguden pålägger en sådan man, äro blomsterkedjor, dem han sliter, när han vill.

Men har denna verklighet inte tecknats som sådan, saknar den därför inte åskådlighet och gestalt.

Eufemios tillade, att det måste vara ett andens verk, med alla kännetecken av ett gudomligt under, att tänkesättet i Rom i sådan mån var stämt till förmån för en man, som annars måste varit föremål för romerska församlingens fördomsfulla ringaktning.

Hon fann bara en sak hos honom, som var vek och föga manlig, det var stämman. Der var en klang i den, som icke passade en man. Han var den ende, som allvar tyckt om henne. Ända sedan han sett henne och fadern tillsammans. En sådan tokig karl, att hålla i flere år och tänka en enda. Och hvad hade hon gjort derför? Rakt ingenting. Varit naturlig.

Tror du inte folk anar och känner i luften, att jag har haft att göra med en sådan en som du! Det skrämmer inte alla, men en del tycka inte om det. Och , ruinerar det. Man mår inte bra af det. Det är som om man åt sardiner med sked dagarne igenom.