Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Ack, aldrig vet jag att mig skicka I onkels tycke, som jag bör. Gör jag ej rätt? Jag gör, som onkel gör. v. DANN. Ja, hon har mist all sans, det kan ej klicka. Jag är bestört. Förlåt, min son, förlåt! Hon är som litet tokig mellanåt. FRANK. Nej, nu är tid, att täckelset må falla. I Sverige ren blef aftaldt mellan båda, Fast vi haft skygghet för att det förråda. v.
Om du vore fri, Lisi, och inte hade man och barn, så skulle jag föra dig med mig och visa dig världen. Men jag skulle inte komma. Är du tokig hvarför inte? Jag skulle inte reda mig där. Jag skulle få en förfärlig hemlängtan. Hon satt redan på ångbåtsdäcket, och jag stod framför henne. Hemlängtan? härmade hon med ett lätt småleende.
Hon fann bara en sak hos honom, som var vek och föga manlig, det var stämman. Der var en klang i den, som icke passade en man. Han var den ende, som på allvar tyckt om henne. Ända sedan han sett henne och fadern tillsammans. En sådan tokig karl, att hålla på i flere år och tänka på en enda. Och hvad hade hon gjort derför? Rakt ingenting. Varit naturlig.
Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: "Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå." Gevär och ränsel fick han dock behålla, äfven han, Fick vara dräng där man höll rast, soldat, där striden brann; Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt, Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
Det kunde en väl aldrig tro, att han sku vara så tokig. Vad är det Andersson vill? frågade Abraham. Inte vill jag nåt. Men det är säkert, att ingenjörn är en beskedlig karl. Fast förstås att inte duger han ju till mycket. Just det, just det, smålog ingenjörn och räckte hand. Men smeden hade grundat, så att han glömt bort tvättningen. Därför stack han handen i byxfickan, bockade och gick.
Du vill gå der uppe på storfolksgången, men jag vill hit. Nu ska' vi öfver gärdet. I sjön är du tokig. Ser du inte, att vattnet faller, det är grundt här, inte en half aln, kom, vattnet är ljumt, se så, här har du en kyss, kom nu. Adolf ville icke gerna hvarken det ena eller det andra. Promenaden i vattnet lika litet som kyssen.
Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i skuggan bakom kaminen, där hon satt. Hon skrattade liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var icke äkta. Ovillkorligt mindes hon hans ord: »Châteauneuf å, honom skaffa vi väl ur vägen!» Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne, så länge det varade.
Men, kära, vi ska' fråga mamma! Jag vill så gerna... Fråga mamma! Är hon tokig! Mamma, jo det är den rätta. Är inte frun sjelf menniska till att ge löfte att jag får gå ut på qvällen, så! Vill du på teatern? Elise var alldeles villrådig. Hvart jag vill? åh! bry sig inte om hvart, bara jag slipper ut!
Hvad i Jesu namn säger du för slag? Rör honom inte. Han är oskyldig. Hör du, kom in får jag tala vid dig, du är visst tokig, sade fadern. Ja, jag ska komma, jag, fortfor den rädde Johan såsom en besatt. Fadern föll ett ögonblick för hans säkra ton, och hans ganska klara förstånd måtte ha sagt honom att saken var sjuk. Hvad har du att säga? frågade han lugnare, men misstänksam ännu.
Sen och jag finner det själf, hur tokig jag blir, då han nalkas Ser han så innerligt vänligt och käckt och förtroligt uppå mig, Liksom vore vi ren sen länge bekanta och syskon.
Dagens Ord
Andra Tittar