United States or Cook Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har han besökt denna del av nedre Österrike och i likhet med Dante, då denne skildrar trakten söder om Neapel, tecknat sina helveten efter naturen? En fjorton dagars rast under arbete och studier, och jag ryckes ännu en gång ut ur mitt läger.
De stodo båda och sågo på varandra, Stellan med sin fars leende på läpparna, Percy med stirrande, beundrande ögon. Hur vet du dä? Därför att ja vet dä . Nästa rast sammankallades kommittén, och vid frukostlovets början kom Percy Anderzén till Stellan och frågade, om han ville vara med i den. Stellan samtyckte.
Det är sant att vår ras är det äkta nomadfolket, som ständigt vandrar på jorden, utan rast eller ro. Då vilade händerna på det vibrerande röret vid brunnen det behöfs starka nerver för att gå så nära intill det skrikande bruset och den hvirflande lågan öfverraskades vi af dess isande köld.
Hövding, sade Erland till Singoallas fader, skall du icke snart bjuda rast? Vet du ej, att dragare tarva vila, foder och vatten? Se, där borta flyter en bäck. Låt oss vattna hästar och oxar! Där, sade hövdingen och pekade mot en sakta sluttande höjd, som var helt nära, där skola vi vila. Mer svarade han ej, ty i detsamma sprängde fram till honom en ryttare. Det var Assim.
Rent hjärta älskar Herran, Så har han själf oss sagt; Säll den, för honom träder I tukt och menlöshet, Han bär rätt bröllopskläder, Han ser Guds härlighet. N:o 282. Korset. Hvi känns mig tungt det kors, jag bär, Hvi klagar jag så ängsligt här, Där allt förgängligt är, Där sorg som glädje rast ej har Och knappt har kommit, förrn den far?
Också visavi honom själv höll sig Kalle tyst och förbehållsam. Men Stellan tyckte sig förstå denna tystlåtenhet. Han till och med beundrade den och skämdes över att han varit så talför. De riktiga hjältarna pratade inte så mycket. Det fanns indianer, som aldrig sade ett enda ord. Och nästa rast slöt också Stellan sin mun.
Så må vi gifva, väl till mods, Allt timligt gods, Ja, lifvet, om det gäller, För det, som oförgängligt är, Som vårt begär För alltid tillfredsställer. Så må vi sträfva utan rast Och hålla fast Det eviga och ena. Var du vår hjälp, o Jesu god, Stärk kraft och mod, Du all vår kraft allena! N:o 209. Luk. 10: 23-37.
Efter ett par timmars rast, för att undgå den värsta solhettan, marscherade vi vidare; dagens mål var Vonheims folkhögskola, som ligger alldeles invid vår väg, och dit vi från Lillehammer hade två mil.
En stunds rast måste jag unna männen och äfven hästarne, de skulle ej uthärda eljest; huru skulle då du, ljufva, icke uttröttas. Hvarföre vill du icke slumra? Och jag nänns dock knappt be dig derom, jag finge ej då se dina ögons glans och höra din rösts ljufhet".
Vi behöfde nemligen en stunds rast för våra skrattmuskler, och så inbillade vi honom, att den person, till hvilken der nu dukades med sådan långsam högtidlighet, var en berömd norsk lärd, som uppehöll sig här för att göra vigtiga forskningar.