United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !


»Den kommer.» »Jag vet inte. Ibland tror jag det sjelf; ibland inte. Ibland tycker jag det käns som skulle den komma, ifall lifvet en gång satte mig knifven för strupen och tvang mig att spänna alla nerver an. Men ibland förefaller det mig som om det inte skulle nytta. Jag skulle inte anse det mödan värdt, jag skulle böja hufvudet tillbaka med ett smil och sjunka

Huruvida, således, vad de talar och gör äger tillämplighet för någon annan ... det beror något annat än denna berättelse. Vi träffar här vart tidevarvs Noli-tangere. Seklets blomma är en finkänslig mimosa, vars lättretliga nerver ryser och hastigt sammandrar sig kring blomkronan för varje hand, nog djärv, kall och ohemul, att vilja med själva fingrarna komma åt kyska blad.

Min käre man, han är alltid för mild, när det gäller sådana där odågor ... ack ... men sjukdom och de lidanden, som träffa finare konstruerade naturer, dem har han ingen sympati för. Det är därför att han saknar nerver.» »Kära min vän, tacka du Gud för det», menade assessorn och slog i likör åt Östling. »Här ha vi en förmildrande omständighet», fortfor han, »låt oss dricka.

Han kunde aldrig se någon af sitt blod stryk eller lida, utan att känna det i sina nerver. Åter hans osjelfständighet, de olösliga blodsbanden, nafvelsträngen, som aldrig kunde klippas, men endast gnagas af. blir det tyst och faller sömnen , den medvetslösa, som lär likna döden och som derför lockat många till förtidig hvila. Nu börjar ett nytt litet lif för sig.

Jag går ned i staden för att förvandla en bankanvisning i sedlar och guld. Quai Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon fortsättes rörelsen Tuileriesgården och ända fram till operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något, men för att märka det måste man ha förfinade nerver.

Vid skenet av den närmade lampan betraktade Petros sin bild i spegeln och bävade tillbaka som för åsynen av ett spöke. Hans ansiktshy skiftade i blått, och dragen voro slappa, att han icke igenkände sig själv. En plötslig tanke döden uppsteg i hans själ och kom de nerver, som ännu icke domnat, att darra av förskräckelse. Han sökte kväva denna tanke.

detta sätt gick ytterligare en halv timme, och det blev mörkt. Men fram mellan focken och staget såg jag den lilla Kanholmsfyren, som lyste med sitt fasta, orörliga sken, och som skulle verkat lugnande, om icke mina nerver varit ytterligt retade av de oupphörliga ryckningarna. Jag fick dödsfantasier.

Det är sant att vår ras är det äkta nomadfolket, som ständigt vandrar jorden, utan rast eller ro. vilade händerna det vibrerande röret vid brunnen det behöfs starka nerver för att nära intill det skrikande bruset och den hvirflande lågan öfverraskades vi af dess isande köld.

Svarta möbler; ett bibliotek med tomma hyllor som vidöppna gap; blommorna borttagna ur fönstren; en gjutjärnskamin, hög, smal, svart som ett spöke, med hiskliga fantasifigurer , salamandrar, drakar. Med ett ord en disharmoni som gör mig sjuk. För övrigt tar allting mina nerver, därför att jag är en man med ordnade vanor, vilken gör allting bestämda timmar.

Ögonlocken äro halft slutna, blicken irrar utan mål i rymden. Hans fina näsa ser nästan genomskinlig ut, hans kinder, med grå skiftningar i det blekröda, äro insjunkna. Men munnen ler lycksaligt, när det är någon af de nationella melodierna, som tonar ut, spelad af dessa metallhorn, som nervösa konstitutioner verka illa... Men Weli har aldrig haft några nerver.