United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han förundrade sig öfver hennes känslolöshet och han trodde, den var spelad. Han kunde taga hennes hand och stryka med den öfver sitt hår och sitt ansigte; men när han släppte den föll den tillbaka som ett liflöst stycke trä. En gång ryckte hon till ofrivilligt: »Du får inte kyssa mig så», sade hon. »Hvarför inte?» »Jag tycker inte om det.»
Jag kan dock aktas värdig ett svar." Här blef han afbruten af en gäll mässingsstämma, spelad af den gamla vallgumman, som redan en stund obemärkt stått vid dörren och väntat att få falla in. "Visst har någon varit efter dem, och det är jag själf", sade hon, "men hvem får här ett ord med? Gud bevare mig, aldrig har jag förr varit osynlig, och icke är jag bland blinda heller.
Återskänkt åt friheten, erfar jag med ens en expansion av själens innestängda kraft och lyftes upp över småaktigheterna i storstaden, denna skådeplats för intellektuella strider, där jag nyss vunnit en seger, i sig själv futtig, men för mig oerhört stor, då den utgjorde uppfyllelsen av en ungdomsdröm, som drömts av alla samtida skriftställare i mitt hemland, men förverkligats allenast av mig nämligen att bliva spelad på en Paris-scen.
När borgmästaren närmade sig Persson, strök han nämligen av sig hatten med en ödmjukhet, som var alldeles för stor att kunna kallas väl spelad, och böjde dessutom sin stolta rygg mot jorden. Då gjorde Persson sitt stora misstag. Han förde nonchalant pekfingret till mössan och gick förbi. Han hade glömt kronprinsen.
Äldste sonen var redan i templet, en gäst bland de andra, under det att syskon och halvsyskon tåligt väntade med blickarna oavlåtligt fästade vid den älskade, kloke och givmilde fadern. Prästen hälsade först på de nyanlända, vände sig därpå med väl spelad harm och förvåning mot barnen och ropade barskt: Hör ni bytingar, vem har givit er lov att komma så långt? Skingras!
Men hon kunde icke tro på denna känslolöshet; den var så främmande för hennes egen natur, att hon icke kunde förstå den; hon misstänkte att den var spelad eller åtminstone inbillad, »Om han stannat kvar», sade hon sakta, »hade nog allt blifvit godt igen. »Nej. Aldrig som förr. Jag tycker om att höra honom tala, jag tycker om att han kallar mig sparfunge, men...»
Ja, hördes många röster svara. Då uppsteg Jenny Stenman och sade med en liten inställsam blick på magistern: Inte anser jag att lexan varit för svår, det är väl vi, som varit håglösa, tänker jag. Magistern brukar nog aldrig ge oss för lång lexa. Nog ha vi ofta haft svårare lexor, sekunderade Agnes Lund och rigtade sina vackra ögon med väl spelad förtrytelse mot klassen.
Sällskapet grinade stilla, men Carlcrantz svarade med väl spelad oskuld: »Gift? Nä det känner jag inte heller till!» Allmän förvåning. »Men frun ?» »Jaså hon! Det är min svägerska, Marie. Gift med min bror, ni förstår. Vi ska möta honom i Uddevalla, vi reser dit nu.» »Åååh!» En missräknad kör från damerna.