Missunnade fadren honom denna lycka... En sista rossling hördes, sedan tystnade allt. John dolde sitt ansigte i händerna. Alma satt orörlig som en bildstod. Hvarför slocknade inte också hennes lif samma gång... En hvit kista gjordes åt Arvi och i denna en bländande hvit bädd. I spetsar och myrten hvilade han stilla och lugnt, utan att veta af verldens stormar och sorger.

Han med sitt öfverlägsna och säkra sätt pinades dock af en ständig ångest att icke kunna åstadkomma ett dugligt arbete. Och han var för stolt att komma med ett medelmåttigt. Han såg alltför tydligt bristerna i hvad han skref och derför plågade det honom att hans ansigte förvred sig i nervös smärta blott han talade derom.

»Jag skall komma innanHan bugade sig stelt och gick. han var gången drog modern ett djupt andetag, som efter en öfverstånden smärta. Men der syntes icke spår af rörelsen i hennes beherrskade ansigte. Hon såg honom öfver torget och hon böjde sig fram för att kunna följa honom med ögonen tills han vek om hörnet. Sent eftermiddagen knackade hon hans dörr.

Mari vaggade träget, jemnt och lugnt, alldeles som förut; endast att kläderna hängde i oordning henne, och håret föll öfver hennes ansigte, utan att hon brydde sig om att stryka bort det. Och nyss, när hon gick efter droppflaskan, tyckte han, att hon höll sig framåtlutad och drog fötterna efter sig. Men allt det der kunde komma af trötthet, och det gjorde det också helt säkert.

Hon var blek just nu, hennes ansigte hade ett lidande uttryck, som förskönade det och förlänade det någonting fint, genomskinligt, nästan vackert. Hon var ren i den hvita tröjan och hjelplös, fullkomligt hjelplös som ett barn. hade hon varit hela qvällen ensam och sjuk, under det han gått ute med Liisa.

Det brådskar inte, vi äro ju bara snärtor ännu. Lilli nickade och var synbart lugnare. Nu kommo Bella och Siri med bud att kaffet var färdigt. Hvad ser jag? utbrast Bella hon såg tårarne i Lillis ögon, jag tror det regnat. Aprilregn! Aprilregn! Kom nu och nedskölj dina bekymmer med äkta kaffetårar! Bertha rusade upp med ett uttryck af högsta bestörtning i sitt ansigte.

Han förundrade sig öfver hennes känslolöshet och han trodde, den var spelad. Han kunde taga hennes hand och stryka med den öfver sitt hår och sitt ansigte; men när han släppte den föll den tillbaka som ett liflöst stycke trä. En gång ryckte hon till ofrivilligt: »Du får inte kyssa mig », sade hon. »Hvarför inte?» »Jag tycker inte om det

Han lade in sina handskar i ett etui af silfver, kammade upp håret, gned ansigte och händer med eau de Milan, beströdde dem med puder och aflägsnade det åter med en vippa af svandun. kastade han sig i gungstolen, började putsa sina naglar och for skrämd upp, det ringde. Han trippade till tamburdörren och öppnade. Nadja kom in, slaskig om fållar och skor, svettig och bullersam.

Der hördes steg från trappan. Ett ögonblick derefter knackade det dörren. »Stig in!» »Ursäkta!... Mitt namn är Hedström», sade en lågmäld röst, som i sjelfva sin klang hade något af välvilja och undfallenhet. Fru Zimmermann såg den nykomne, en lång, smal, ung man med helskägg. Hennes ansigte var lugnt och kallt och tillmötesgående som om aldrig en sinnesrörelse dragit fram deröfver.

Nymark kastade sig ned i ljungen vid hennes fötter, nära, att han lutade sig mot hennes klädning, som han derigenom drog undan från fötterna. Alma vågade hvarken röra sig eller tala, men barmen höjde och sänkte sig häftigt och det svindlade för hennes ögon. Nymark reste sig till hälften och flyttade sig ännu närmare. Alma kände sitt ansigte hans heta andedrägt och vände bort hufvudet.