United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Mot min vilja måste jag åter medgifva att det var intagande, och icke allenast intagande, utan bländande skönt, att mitt hjärta sönderslets, ty det var ju alldeles tydligt att man icke kunde se detta anlete med kallt och lugnt sinne, ej häller låta bli att betrakta det. Anttis ögon voro som fastnaglade. Och de uttrykte en hög grad af beundran att Mina händer knöto sig kring toftens kant.

Hon var i sanning vacker: hyn frisk och hvit, de sammetslena kinderna en skär rodnad, pannans bländande renhet förhöjdes af svartglänsande lockar, och mot den hvita nacken gjorde de slingrande hårflätorna en utmärkt effekt.

Och dessa qvinnor, svarta som ebenholtz, med bländande hvita tänder. Raska arbeterskor, om än mindre sköna än de hvita qvinnorna. De äro ock mindre dyrköpta. Denna stolta, svartögda qvinna med sitt barn, som hon med förtviflan i blicken sluter till sitt bröst, skall hon säljas? Hon tror , hennes man har hitsändt henne till straff.

Under tiden klarnade det åter upp, och morgonsolen slog bländande emot dem, de släckte den osande lampan och rullade upp gardinen. Klockan blev sex, innan Tomas kom hem, och han fick icke sova mycket. Fram emot tolvtiden steg han upp och åt frukost. När han blev färdig, stoppade han en lärobok i fickan och gick ner i Humlegården.

När Carlsson vaknade om söndagsmorgonen vid tuppens galande, voro alla sängar tomma, och flickorna stodo i underkjolen vid spisen, medan solen lyste fullt och bländande in i köket. Carlsson sprang ledigt i byxorna och gick ut backen för att tvätta sig.

Mitt medlidande med min barndomsväninna växte endast, och åter måste jag kasta en blick henne, medan jag lade in den sista klädningen. Hon var alldeles orörlig, man skulle kunnat tro att hon småningom slocknade bort där hon låg. Lockarna i pannan, ögonbrynens bågar och de långa ögonhåren tyktes ännu mörkare än förr och hyns hvithet ännu mera bländande.

kramade vi hand och skildes åt. Nu har jag ingen lust att träffa honom mer. Nästa gång skjuter han. Nu ligger Skåne bländande vackert i nyfallen snö, slätterna blänka i solljuset och skogarna stå som frusna buketter i vitt. Men hur i all världen sköter hr översteprästen i Kristianstad sitt kall? Eller ligger järnvägsstationen där utanför hans fålla?

Men under det frälsaren beder för apostlarne, för världens frälsning, för framgången af det verk, han börjat jorden, vardt han förvandlad inför lärjungarne. Den inre helighet, renhet och fullkomlighet, som fanns hos Jesus, bryter fram i himmelskt ljus och bländande klarhet, att till och med hans kläder blifva hvitare än snö.

Han höll ej längre det avskurna huvudet i handen, han höll bara en liten bok, en svart bok, Sanningen stod det pärmen. Medan han förgäves höll att öppna den försvann hela jorden. Han var bland bländande, höga vita alper, en sky av stjärnljus flöt ned, och ljuset brusade som en orgel. Lever jag eller är jag död? viskade han och satte sig upp bädden.

Han blev till en sorts skugga mellan David och den där stackaren däck som lekte Ludvig XI. Och vaggad av båtens rullning somnade han och drömde att han var en ung, glad sjöman som stod högt uppe bramrån en juldag i Indiska sjön och kände kaneldoften från hamnmagasinen och blomdoften från land komma mot sig som ett saligt rus i det bländande solskenet.