United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var som om han med ens funnit en utväg att i sista stund kunna klara sig undan: han kunde ha glömt gymnastikskorna. Det var ett sätt att rädda sig. Glömma hade man rätt till. Det gjorde man var och varannan dag i skolan. Han skildes från Kalle utanför dennes port. I morron, sade han högt och tydligt. Kalle bara nickade.
Tårögd skildes jag från dem och gick lättfotad; men desse Dröjde och vandrade af att stjäla i närmaste gårdar.
Jag tror, att det är för att du känner något otäckt fruntimmer, som du vill vara tillsammans med! Hon var så generad över det hon sagt, att hon hade gråten i halsen då hon slutade. Tomas var lugnad. Nej, Greta, du dömer mig orätt, svarade han så allvarsamt som möjligt. Hon såg tvivlande på honom; därefter skildes de och gingo åt var sitt håll. Tomas tog vägen genom Berzelii park.
Med undran åsåg Johannes, där han stod på något avstånd, detta uppträde, och hans undran växte, när Erland och ynglingen samtalade med varandra och Erlands anlete under samtalets lopp präglades av kraftig uppmärksamhet. Johannes' undran nådde sin höjd, när han slutligen såg, huru ynglingen, först efter en lång omfamning, med tårar skildes från Erland och gick tillbaka in i skogen.
Tusen tack för ert besvär. Jag kom inte ens att fråga efter ert namn. Holpainen heter jag. Jaså, Holpainen. Ja, tack ännu en gång. Förtjenar inte. De skildes. Mari gick nu hastigt hemåt. Ju närmare hon kom, dess mer beklämdt blef hennes bröst. Skulle hon förmå åter igen gå och se allt detta elände, sjukdom, nakenhet och brist.
Så hon talte till min varning, Att sitt gyllne äpple skydda. Moder, o att sant du talat! Ofta står jag nu på stranden, Där min älskling från mig skildes. Dän han far dit bortom molnen, Som vid hafvets rand sig höja.
Va' är det? Ingenjören ställde sig framför spegeln och ordnade sitt hår. Han visste icke vad det var, och varför han suckade. Säg, Marie, tror du, att Holmin är snäll mot Louise? Har du märkt något? Jag vet inte. Louise säger ju ingenting. Och jag har så svårt att fråga. Men är han inte snäll, så vore det ju bättre, att de skildes Fru Marie skakade förskräckt på huvudet.
En storm bröt lös och vi tydde oss samman; men senare på kvällen blev det åter lugnt och vi sutto på den lugnt framglidande båtens däck, sida vid sida, hand i hand, stumma, fyllda av vemod och lycka. När anständigheten så fordrade bröto vi upp och skildes. Han följde mig till min hyttdörr och tryckte en kyss på min panna; det var ett avsked för livet. Och nu vet du allt.
Jag kunde genom fingrarna skymta, att han böjde sig ned och såg in i mitt ansikte med en bekymrad min. Så drog han undan mina händer och kysste mig. Det kostar på att gå! sade han helt tyst. En sista kyss och vi skildes åt. Jag stod som förlamad, när han gått. Så gick jag fram till spegeln och betraktade länge min egen bild. Var det ansiktet gammalt och fult nu? Var jag samma människa?
Det var en vinterkväll och jag tog farväl av henne utanför hennes port. Vi talade om allt utom det vi båda tänkte på. Och så, plötsligt, tog jag henne om halsen och kysste henne på näsan. Det blev aldrig mer, ty dagen därpå skildes våra vägar för evigt. Hade jag då varit lika tekniskt bildad som nu borde alltsammans gått till på annat sätt.