Det var en apoplektisk man femtio år, som slagit sig till ro vid tillvarons dukade bord och tagit rundligen för sig af rätterna, nöjd med sig själf, sin världsåskådning och sina inkomster. Det var köttets evangelium i egen person; det var prosten Johannes Tibell.

Händelsen med Petrus lär oss, att vi skola såsom Johannes hålla oss nära Jesus, om vi skola följa honom, och icke afstånd, såsom Petrus. Johannes kom icke i någon fara, men Petrus var nära att förgås. Förhöret med Jesus räckte länge, natten var kall, och därför hade tjänarne gjort upp en koleld inne öfversteprästens gård. Till denna eld kom äfven Petrus för att värma sig.

Och han sade till mig: »Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske. Och se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara de profetians ord som stå i denna bokOch jag, Johannes, var den som hörde och såg detta.

Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och drickaJesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?

Det var vid denna födelsedagsfäst Herodias dotter uppträdde och dansade inför den halfrusige konungen och hans lika beskaffade gäster. Och betagen blef han i flickan och hennes dans, att han lofvade henne hvad helst hon begärde ända till hälften af hans rike. När danserskan rådfrågat sin moder, återkom hon och begärde strax ett fat Johannes döparens hufvud.

"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt. "Jo, för att du ser ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du kanske hade smärtor något ställe i kroppen." "Nej, jag har inte ondt någonstans." Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och och plocka blommor och skaka ner äpplen och allting?" "Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?"

När han sedan satt Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, de voro allena: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, allt detta skall i fullbordan begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.

Under kriget det hände en gång, att Johannes, min farbror, Hvilken som tapper korpral bar det för land och för konung, Följde en dyr transport med hundrade käcka kamrater. Men där svärmade ofta fientliga skaror i nejden, Färden var farlig och svår, och den ädelborne kaptenen Måste med mycket mod och med mycken försiktighet framgå.

Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud. um enligt Johannes

Handelsmannen hyste ingen misstanke, ty det hände ibland, att Johannes gick ärenden åt bondhustrurna i byn. Nu kunde Johannes ostörd njuta af sina läckerheter. När modern om kvällen kom hem, hade han redan gått till sängs. Han var sjuk, sade han. Och han hade verkligen feber och kväljningar.