United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt. "Jo, för att du ser så ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du kanske hade smärtor på något ställe i kroppen." "Nej, jag har inte ondt någonstans." Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och gå och plocka blommor och skaka ner äpplen och allting?" "Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?"
Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt. Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid. Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.
Han fann henne slutligen i den fina damens trädgård, sysselsatt med att taga upp rotsaker ur trädgårdslandet. Då han framfört sitt uppdrag, skyndade sig modern hem, och Johannes stannade kvar och såg sig omkring. Rundtomkring trädgården stod en väldig häck med dvärgträd, i hvars grenar rödkindade äpplen hängde och logo emot honom. Aldrig förr hade han sett så vackra äpplen.
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Och de skulle inte kunna säga att jag är så genom mig elak, som de säger. Så jag tog'en så här med båda händerna och drog'en upp på vinden. Men trappa knark, så jemini! Och han kunde skrika med, så jag stoppa äpplen till en, för det skulle heta, att han snatta äpplen och föll ut genom gluggen. Det hade hon spekulerat ut, gamlan. Men i samma kom länsman.
Hon ställde lyktan ifrån sig, lyfte av haspen, steg in och rafsade åt sig av äpplena, som lågo utbredda på golvet. Hela tiden höll hon gossen i hand. Hon stoppade hans fickor fulla med äpplen. Stängde därefter dörren och sade: Nu ser di, att du gått på vind för att stjäla äpplen. Den illa gör, han illa far. Jag har inget illa gjort, sade Basilius.
Han hade stulit äpplen, som alla pojkar, och det graverade honom ej, och han gjorde inga hemligheter af det. Det var häfd på det. I skolan hade han aldrig haft någon affär af ledsam art. En gång sista dagen på termin hade han brutit ner klädhängare och rifvit sönder gamla skrifböcker i sällskap med andra. Han kom fast, ensam.
Och tvenne gångor om dagen stego hans sköna hustrur Y och E upp från sina soffor och stodo på sina små, äpplen liknande fötter, och försökte om de skulle kunna omfatta honom. Men när de tre dagarne voro förflutna, måste Tjang-tschi-li bege sig opp till den mäktige herrskaren öfver alla verldens länder.
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Och så gick han igen, förbi flere hus, och stannade framför ett annat stort fönster. Det var en fruktbod. Vackra kruk-cypresser, myrten och rosor stodo der på hyllorna, och hela tunnor och korgar af äpplen skymtade längre fram i den lilla butiken.