Tre barn voro födda före äktenskapet, och Johan föddes först i början af vigseltiden. Han var troligen icke något önskebarn, allra minst som konkurs föregått hans födelse, att han kom till verlden i ett sköfladt, förr välmående bo, der nu endast fans säng, bord och ett par stolar.

FRANK. När jag for från Sveriges stränder Och kände, hur dess jord mig varit kär, tänkte jag: "Min hembygds ökenländer Jag ger dock priset; Julias hem finns där." kom jag hit. Ack, Julia fanns ej här! JULIA. Men, Axel, Axel! FRANK. Ingen man af heder Vill bli behandlad . Det är nog af. Jag är ej den, som tål att tryckas neder, Och minst af den, som jag mitt hjärta gaf.

Icke ens julen, eller allra minst den, var fri från denna känsla av överansträngande brådska, vilken efterlämnar trötthet, leda och misstämning. Därför väntade vi sommaren nästan som en befrielse från något ont, och när vi lämnade huvudstaden, var det alltid, som foro vi mot vår egen och vårt samlivs förnyelse.

Hon hade en gång för länge, länge sedan varit gift och haft en beskedlig man, »ett väl signadt och beskedligt karlbeläte», brukade hon säga, när hon kom det kapitlet och blef ifrig, »ett beläte, som inte kunde säga en gång, allra minst annat. Dum var han och lat var han, men ondt gjorde han inte.

Nu har jag egentligen aldrig varit rädd för något i hela världen, och minst av allt för en så'n där operettkung i simbyxor och cylinder, och jag började lite smått fundera hur jag skulle honom att ta reson. Frågan var kvistig, men lyckligtvis för mig löste den sig själv småningom.

Han tog sockerbitarna ur deras händer, men o ve, hvilket oväsen där uppstod! Ett trestämmigt skrik, man minst skulle trott att det var fara för lifvet. Tyst, tyst, kära barn! Antti, in och håll sällskap åt Agnes, som sitter där ensam i salen. Antti, slutar du inte, stora gossen, se Aino, mamma ger er ris, om ni inte äro snälla.

Carlsson, såsom varande den minst blyge och den mest talföre, tog genast hand om främlingarna, helst han tyckte sig likasom ha en förmånsrätt, efter som han skaffat dit dem, och ingen av de andra hade den tilltagsenheten eller sällskapsgåvan att göra honom platsen stridig. Men stadsbornas ankomst till ön underlät icke att utöva sitt inflytande urinnevånarnes sinnen och seder i gemen.

Men ingenting hjälpte. Stor i orden var han, talade vackert för sig liksom ett godt barn, såg ångerköpt och from ut, men sina löften dem höll han inte. Lasse hade medhåll, där man minst skulle ha väntat det.

För att utröna, om verkligen vore fallet, anordnades af franska vetenskapsakademien redan 1735 43 en gradmätning vid ekvatorn i Peru och 1736 37 en annan i Torneådalen, vid 66° latitud. Dessa mätningar bekräftade den antagna tillplattningen, längden af en breddgrad i Lappland befanns större än vid ekvatorn, d. v. s. krökningen var förstnämnda ställe minst.

»Åhropade nu vår för detta fånge. »Skomakaren är ju uppe hos Jon Höjen och syr, det minnes jag nu. Gån bara dit upp, låter nog Jon honom laga edra skorOch pekade minst fem personer, ifriga att blifva oss qvitt, upp en bondgård, som låg högt uppflugen bergsryggen, der dess byggnader svagt skymtades i qvällens skymning.