United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
DANN. Skämta ej, min vän; Min Julias dräkt, er smak bestämmer den. För min del ser jag helst, om hon får vara Så enkel, som hon rörs kring min person, Ty blott för mig, mig gamle, målas hon. FRANK. Det gör mig nöje, och jag kan förklara, Att ni i detta tycke träffat ton. v. DANN. En hufvudsak är likhet, likhet bara. Nås den, så vill jag ej på summor spara.
Den ene av dessa besökande var Julias make, gardestribunen Ammianus Marcellinus, den andre prokonsuln över Akaja, Annæus Domitius. Vid skymningen hade den krets, som var samlad kring Hermione, upplöst sig och lämnat henne. Hermione var ensam i sin lilla kammare. Hon väntade sin faders hemkomst. Emellertid förflöt timme efter timme.
Ismene, sade Berenike, har ej haft mindre än fyra tankar väckta av Julias verser.... Ja, inföll Ismene, var icke det mycket det? Ovanligt mycket, svarade Berenike skrattande; i främsta rummet är jag skyldig medgiva det, jag som icke haft en enda tillräckligt klar, att jag skulle kunna uttala honom.
Han förtalde om samma sak mycket annat, som ökar dess märkvärdighet, men som jag ej fullständigt uppfattade, emedan det var så matematiskt ... Men nu, fortfor Hermione, är det tid att komma till Julias översättning av Ovidius.
Ack, goda Julia, förlåt mig, men det ljöd så löjligt, sade Ismene och började ånyo ofrivilligt skratta vid blotta minnet av detta tillfälle. Motsatsen hade varit så lustig mellan skaldestyckets rörande innehåll och Julias själfulla föredrag samt det felaktigt uttalade ordet. Den egenkäre Narkissos! fortfor Ismene. Denna gång skall jag varken skratta eller gråta.
Om kärlek drömde hon först och sist: om Romeos och Julias, om Axels och Marias kärlek en hägring af öfversinnlig salighet i den rena luften öfver en vaknande natur. Det var vår och det var morgon, och känslans bleka brodd, som dittills trefvat i mörker, sköt bäfvande upp ur myllan, i väntan på värme och ljus.
FRANK. När jag for från Sveriges stränder Och kände, hur dess jord mig varit kär, Då tänkte jag: "Min hembygds ökenländer Jag ger dock priset; Julias hem finns där." Så kom jag hit. Ack, Julia fanns ej här! JULIA. Men, Axel, Axel! FRANK. Ingen man af heder Vill bli behandlad så. Det är nog af. Jag är ej den, som tål att tryckas neder, Och minst af den, som jag mitt hjärta gaf.