Ultimus följde med en stund, men tankarna lupo upp med de smala trekvartskolonnerna och gingo ned andra sidan bågen.

Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden. Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter. Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela. Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud. Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen. Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

»Den fick jag av mamma», sade Sven, »när jag sprang bort i skogen och kom tillbaka igen. Det var, för att mamma blev glad, när hon fick se migOch mamma försvarade sin uppfostringsmetod mot varje kritik med att bara lyfta upp gossen och låta alla se honom. Gud signe henne! Hon hade rätt. gick ett år, utan att vi lade märke till dess gång.

Det är i dag som Andrées ballong skall stiga upp för att söka nordpolen; men tecknen båda ej gott. Cyklonen har slagit till jorden åtskilliga ballonger, som skilda ställen uppstigit, och flere luftseglare ha ljutit döden. Elisée Reclus har brutit benen av sig.

Kärleken är kontraband. Han hade haft några tomma äventyr, korta och bisarra, men lidelsen hade han flytt som pesten, och den hade heller icke sökt upp honom. Han älskade ingen, och ingen älskade honom. Han var världens fattigaste man. Sångaren estraden bugade sig och drog sig tillbaka under en lam applåd. De ädlare känslorna kunde denna lokal endast en succès d'estime.

Också altaret i Betel, den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, också detta altare med offerhöjden bröt han ned; därefter brände han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände tillika upp Aseran.

Och hans bröder och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade i tjugu år varit domare i Israel. I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.

Men varför är min kärlek ej nog stark för att göra alla sådana små tilltag motbjudande? Nej, saken är helt enkelt den att jag inte älskar henne. Och i denna dag skall jag tala om det; göra slut detta. Jag vill inte stjäla henne från den trötte mannen med glasögonen. Han sprang upp och knöt händerna. Jag vill inte! ropade han.

DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.

Det var ju icke heller längre av trä utan av stål och silver med Inges hökar skidan. Lyft upp huvudet, far, och sluta att sucka. De mörka åren äro nu förlidna. Där ute väntar gångaren Hallstens brud, din värste oväns dotter. Hon är nu en vuxen och frid kvinna, fast hon ännu ibland får heta liten, därför att hennes syster var mycket äldre än hon.