United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är helvetet självt! Och mina två bordsgrannar, kända såsom perversa herrar, underhålla ett motbjudande samtal för att söka gräl med mig. Varför jag är här? Ensamheten tvingar mig att söka upp mänskliga varelser, höra människoröster. Då, när min själstortyr drivits till sin spets, får jag syn på några blommande penséer på den smala rabatten.
Den unge man, som beslutar sig för ett nyttigt arbete, för hvilket han till gengäld får en summa, som är tillräcklig för hans underhåll, ser klart en af sina allra första plikter. Han möter genast frågan, som tvingar sig på honom och kräfver ett svar, och han besvarar den riktigt. Här är intet tal om förvärfvande af rikedom.
Om du stannar, får du förfoga över mina ägodelar, som du vill. Varför stannar du inte? Du kan inte. Varför kan du inte? Är det varulven? Jag tvingar honom till skilsmässa. Är det gossarna? Å, vad bryr de sig om mig? De hålla tusen gånger mer av farmor än av mig. Varför kan du inte? Tycker du om någon annan? Flickan, som for till Amerika? Nej. Nej. Vad är det då? Är det jag själv?
Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött. Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem. Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet.
Den, som stod mitt välde efter, ligger där, Och ingen fruktan tvingar mig att strida mer; Så spriden er åt alla håll och ropen frid, Frid och försoning öfverallt, förlåtelse Åt dem, som felat, nåd och kärlek åt enhvar. Må intet blod mer flyta, blod har flutit nog. Förkunnen det, förkunnen för Leontes främst, Hvarhelst han träffas, att hans faders famn är tom Och väntar honom, skynden!
Därför har lille-bror fått vänta på sin bok ända till denna dag. Nu är jag själv en annan, och allting omkring mig är nytt. Lille-bror visste nog inte, vad han bad mig om, lika litet som jag visste, vad jag lovade. Men jag hör i mitt öra en röst, som tvingar mig att hålla, vad jag lovade. Hela denna bok är en bok om döden, och dock handlar den, synes det mig, mera om lycka än om olycka.
Jämte mina bröst, som stego, Steg en okänd eld i hjärtat, Jämte mina bröst, som svällde, Svällde oron under duken 1 den ovant höjda barmen. Ledsamt är det nu i stugan. Tungt är sinnet nu på fältet, Lugn finns icke mer i lunden, Trefnad icke mer i skuggan Under trädens mörka grenar. Oron tvingar mig till hvilan, Oron stör mig under sömnen, Oron väcker mig till ljuset, Till den nya dagens möte.
Å ja, nog för att jag kan tala om det, han har små smala snören som han binder om så när dom gråter och skriker och vill gå ut och han vill inte att dom skall gå ut för han vill plåga dom så tvingar han dom att stå stilla och han binder om snörena, så att det inte skall komma komma ändå och dom sväller opp av det och det är då dom gråter och han sitter och vaktar dom han är visst vansinnig men ingen kan göra nånting, för i främmandes närvaro är han så öm så mot dom.
Från alla synpunkter sedt är detta ett mycket beklagligt resultat, och ett för hvilket jag icke kan se något botemedel. De ekonomiska lagarnas fria spelrum tvingar tillverkningen af alla vanliga förnödenhetsartiklar mer och mer in i ett fåtal jätteföretag, så att priset må ställa sig billigare för förbrukaren. Det är icke längre möjligt att tillverka sådana artiklar i liten skala.
"Då tvingar ni mig väl att gå bort." Alma svarade just ingenting härpå, ty hon önskade verkligen inom sig, att han skulle gå. Nymark sade farväl och gick. Derefter fortfor Alma ej med samma ifver att pyssla om blommorna. Allt efter litet tänkte hon på Nymark och upphörde med arbetet för att eftersinna, om han kanske kände sig sårad och om han alls numera skulle besöka dem.
Dagens Ord
Andra Tittar