United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Några dagar därefter, då syster Lydia stannat en stund hos henne, sade hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och så har jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma. Men så har jag bedt honom om en sak till." "Hvad då, lilla Greta?" "Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll." Nu ropade någon på syster Lydia, så att hon måste gå, utan att få svara.
Det skulle han ha gjort själv . Det var inte som det skulle vara. Han satte hennes tilltagsenhet i ett dunkelt samband med hennes utseende: den krökta näsan och det svarta, burriga håret. Och han sade sig själv: Hon har bestämt lekt pappa och mamma. När han kom hem frågade han sin far: Säg, pappa, den där klädesfabriken Ja, vad ä det med den? Jo, säg, pappa, direktören vid klädesfabriken
"Men tror du, Betty, att mamma tycker om att du tagit honom med dig in hit?" fortfor hon. "Du vet ju, hur mycken förtret och huru många upptåg han kan göra." "Åh, jag skall nog se efter honom, så att han inte gör något dumt streck", svarade Betty vårdslöst. Därpå satte hon sig på mattan och började gifva Bob den första lektionen i konsten att "sitta". Eva började åter läsa i sin bibel.
Jo Heikki har Miranda, som skulle få skor, Miranda som jag fick af mamma, när jag var liten, Miranda som har hår, rigtigt hår!
Du sa ju, att du inte brydde dig om va mamma sa? Nä, dä gör ja visst inte. Jo, hon sa, att du bara skojar liksom din pappa. Va säger du! Skojar min pappa! Han som ä så ond så! Nä du, han skojar aldrig ! Göran teg. Stellan fortsatte sin väg, förbi Göran, i en halvcirkel. Åter igen visste inte Göran, vad han skulle tro.
Då föreföll han ett ögonblick betänksam och jag minns ganska väl hans vita ansikte just från den stunden. Det liknade snarare en åttaårings än en adertonårings. Plötsligt sa han: I så fall gjorde jag min kära mamma en stor tjänst. Hon har aldrig kunnat tåla mig. Och inte jag henne. Jag blev alldeles försagd vid denna bekännelse, som tycktes mig både orimlig och hemsk.
Den unga flickan såg generad ut. »Mamma, jag skyndade mig så mycket, jag ville berätta dig något så nätt om henne, något, som rörde mig så mycket!» »Gå för all del och klä' om dig först, min vän, jag är verkligen eljest rädd...» »Berätta för mig, fröken», bad doktorn, »jag är ytterst intresserad af er patient och vill gärna höra, hvad som rört er.»
Det ryser i mig. Kanske som kärna denna storstadsfräckhet, som man finner hos cirkusartister och liknande individer. Och så kanske penningdryghet på köpet! Den der som är dräggen, sedan rikedomen tagit slut. Hu!... Detta att skryta med allt hvad man egt och haft och ätit och druckit och varit med om...» Den andre hörde på med samma godmodiga smil: »Det är rätt! Måla bara hin håles mamma på väggen.
Den var det bästa Sven visste, och den tog mamma i sitt hjärtas lycksalighet ned från ateniennen och gav honom i stället för ris. Den fick stå kvar, där den stod. »Ty», som Sven sade, »eljest kan jag slå sönder den. Och då blir pappa så ond.» Men han glömde aldrig, att den var hans. Och han brukade tala om det ibland, när det kom främmande.
"Jo, visst kan du det, lika lätt som du ber din mamma eller pappa om någonting." Denna tanke, att bönen var en så enkel och naturlig sak, var alldeles ny för Greta. Hon hade några oklara begrepp om att det skulle gå mycket högtidligt till, och de morgon-och aftonböner hon hvarje dag läste, passade inte, tyckte hon.