United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon gaf dock ej akt Gretas bedröfvade blick, emedan hon hade sina ögon fästade syster Lydia för att riktigt komma ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma. hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia.

Några dagar därefter, syster Lydia stannat en stund hos henne, sade hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och har jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma. Men har jag bedt honom om en sak till." "Hvad , lilla Greta?" "Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll." Nu ropade någon syster Lydia, att hon måste , utan att svara.

Hon bekände under tårar, huru hon stött bort Lotta och huru stygg hon kände sig och huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig själf. "Inte var jag sådan förr i världen", tillade hon allvarsamt. "Ack, du lilla barn, du har inte kommit långt i världen ännu", tänkte syster Lydia.

"Jesus", hviskade Greta och fortfor med tårar i ögonen: "Ack, syster Lydia, hjälp mig bedja honom om förlåtelse först!" De böjde nu sina knän den mjuka mossan under några granar i den tysta skogen, och där uppstego nu varma böner om förlåtelse till honom, som sagt: "Förr än de ropa, vill jag svara och medan de ännu tala, vill jag bönhöra." Es. 65: 24.

Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden. När de hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare. Och de foro över Amfipolis och Apollonia och kommo till Tessalonika. Där hade judarna en synagoga; i den gick Paulus in, såsom hans sed var.

Han borstade nödtorftigt hatten och hängde upp den igen. "Du är bestämt ingen barnavän, Karl Anton!" sade Lydia fundersamt när de gingo in igen. "Eller kanske femtiöringen...." sade herr Söderberg insinuant. "Att inte tåla barn är ett bevis dåligt hjärta!" sade fru Söderberg, och sjönk ned i schaggsoffan.

Hon hade gladt sig mycket att resa hem till julen, och hade hon fått det, skulle detta varit en stor hjälp för henne. Men en vecka innan skolan slutade sjuknade hon i difteri. Hon måste genast föras till sjukhuset, där hon sedan fick ligga under hela julferien. En stjärna lyste dock Gretas mörka himmel denna dystra tid, och denna stjärna var syster Lydia, hennes trofasta sköterska.

Han störtade fram och grep den, och ett enstämmigt tjut höjdes från barnskaran. "Han tar våran katt!" vrålade den minste, som jamat och därmed tydligen avsett att sufflera hatten. "O, låt dem ha den, Karl Anton!" bad fru Söderberg. "Det kostar bara femti öre att låta borsta den", påpekade herr Söderberg. "Och dom har roligt!" sade Lydia. Men Karl Anton var obeveklig.

"Hjärtlöse niding!" snyftade Lydia och pekade dörren. Men Karl Anton var situationen vuxen. Han slängde ungen i fru Söderbergs, en knytnäve i herr Söderbergs, och tilltalsordet "markatta" i Lydias ansikte, grep måfå en rock och en sportmössa och rusade ut.

I förmaket satt Karl Anton och Lydia, lyckliga och kärlekstörstande, men tyvärr genom närvaron av Lydias fader och moder hindrade att släcka sin törst. Samtalet flöt rätt trögt, ty gamle Söderberg ville tala om politik, fru Söderberg om pigor, Karl Anton om kärlek och Lydia om giftermål, och det var därför nästan välkommet när det stördes av ett hemskt jamande och skällande från tamburen.