United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan snyftade fram ett tack och gick hickande ut i förstugan De sista lektionerna hade han skolkat från dansskolan utan att säga någonting där hemma. Han hade tagit på sig sina bästa kläder och de nya chevreauxskorna, han skulle dansa in till slutbalen, strukit runt på stadens gator, till dess lektionen var över och sedan gått hem, som om ingenting hänt. Han ville inte återse Rose.
Han var full och visste inte hvad han gjorde, det undslapp den unge mannen nästan mot hans vilja, urskuldande, i allvarlig, bedröfvad ton. Stackars far, full och tokig. Gubben snyftade. Hans tunga hufvud sjönk. Ett ögonblick tycktes han förlora minne och eftertanke, men rycktes efterhand upp igen och såg så hjelplöst olycklig ut.
Ja, Märta låg vaken och grät. Fru Brehm satte sig varsamt ned på sängkanten och började smeka hennes kind. Vad är det, Märta? Tala om varför du gråter! Du har varit så underlig på sista tiden. Tala om alltsammans! Märta snyftade icke längre. Hon låg stilla med ögonen vidöppna ut i luften. Det stod klart för henne, att det oundvikliga var nära. Och hon berättade allt.
Han upprördes förfärligt under detta tal, den grova, suddiga brännvinsbasen skalv av rörelse, han nära på snyftade, han snöt sig oupphörligt och han skrymtade ej. I detta ögonblick hyste han större medlidande med sig själv än med någon annan varelse, detta medlidande var större än hans hat. Men herre gud det där med pigan är ju sanning!
Kajsa smålog... Kanske påminde hon sig, när hon sjelf en gång hade en käresta, vanskaplig och ful, men ur hvilken hon förstod att locka toner, som kommo hennes hjerta att röras. Hon veknade vid åsynen af barnet, men efter några ögonblicks stum tvekan sträckte hon ånyo ut handen och sade: Gif hit fiolskrället, jag tål inte att du spelar på det. Weli snyftade.
Derest du talar ett ord till om Heikki och Miranda, så får du smäll. Förstår du? Clara förstod. Hon vände sig med ansigtet mot kudden och snyftade. Nå hvad är det nu mer? frågade fadern, denna gång i litet mildare ton. Barnet såg upp. Pappa, jag är så rädd, sade hon och sträckte ut den ena handen. Dumheter Claire, sade fadern och gaf henne sin venstra hand.
Du kan inte förstå det, snyftade Ellen, nej, du kan inte förstå sådana dagar det har varit för mig när jag har stått där bakom disken från morgon till kväll och provat handskar på främmande damer unga, vackra flickor, som du kanske känner och som få vara tillsammans med dig... eller när jag såg ut genom fönstret och du gick förbi. Vet du Tomas, jag har gråtit hela nätterna
"Hjärtlöse niding!" snyftade Lydia och pekade på dörren. Men Karl Anton var situationen vuxen. Han slängde ungen i fru Söderbergs, en knytnäve i herr Söderbergs, och tilltalsordet "markatta" i Lydias ansikte, grep på måfå en rock och en sportmössa och rusade ut.
Om du hade låtit mig gå, så ... hon snyftade och talade en hop osammanhängande ord, men med en häftig öfvergång strammade hon upp sig, det gick som en skakning genom hennes kropp, hon betvang den, och blossande, röd, ond så hon knappt kunde tala, gick hon till honom, der han lag, sparkade till honom, böjde sig ned, slog honom kraftigt i ansigtet, grep sin hatt och skyndade på dörren efter att ha tagit nyckeln ur låset.
Träsken lade varligt från sig hatten, drog av rocken, torkade bänken innan han satte sig. Mor i Sutre hällde upp gröten. Plötsligt rabblade sväran stad på sitt skatspråk. Nå, va'nt som sa atten sprang eft flicka ? Och hon blinkade krampblink med de röda ögonlocken. Moran vände sig bort: Träsken läste bordsbönen. Sväran fnissade till eller snyftade, ovisst vilket.
Dagens Ord
Andra Tittar