United States or Cyprus ? Vote for the TOP Country of the Week !


red han hän och kom till ån, till stranden Där Gyllenbögels frikår uppställd var. Där stod en yngling, nyss från plogen tagen; Genralen såg de bleka anletsdragen, Höll in sin häst och röt med vredgad ton: "Hvem är du, bonde? Säg, hvad gäller nöden? Har du ej lärt dig än förakta döden, Din kind är hvit som snö, är du pultron?"

Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem. Ett rosenrött snöre likna dina läppar, och täck är din mun. Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå, hjältarnas alla sköldar.

Han vill smyga bort till de gamla, skåda deras ansikten än en gång och säga dem farväl tyst, att de kunna förnimma det som en drömvilla; men ålderdomens sömn är lätt, de kunna vakna, rädsla kämpar med hjärtats lust, han törs icke . Han lutar pannan mot dörrposten och lyssnar till de kära sovandes andedrag. Hans kind är blek och hans ögon tårade. Han återvänder den väg han kommit.

Han tryckte mig in till sig hårdt, och jag gömde mitt ansikte mot hans axel, min kind mot hans. Vi drogo oss åter ifrån hvarandra, hårdt hållande hvarandras händer. Jag sade honom, att han icke lärt känna mig, därför att jag varit skygg. Jag hade alltid starkt känt hans öfverlägsenhet.

Det var därför en glädjens dag för faster Mimmi, lille Julius Krok slank inom dörren och lågmält och beskedligt frågade, "om icke farbror skulle vara hågad för en promenad?" Prosten anade icke oråd. Han lät pälsa sig, kysste syster kind och tog sin "snälle bror" under armen. Faster Mimmi satt i salsfönstret och vinkade åt dem, när de långsamt och gravitetiskt vandrade över torget.

Har du ännu ont i huvudet? frågade han. Ja, ja... Lägg din hand där just där till vänster, vid tinningen... Det känns skönt! Hon slöt ögonen och lutade sin kind mot hans. Den brände som eld. Tomas kände, hur hela hans varelse genomilades av en ljum värme. Han hade icke länge känt beröringen av en kvinnas hud mot sin egen.

Antti kom till mig och försökte se mig i ögonen. Hvad betyder det där? frågade han och smålog. Ingenting, Antti. Det betyder ingenting. Jag började redan frukta att du blifvit svartsjuk. Fy dig! När har jag förut varit svartsjuk? Och jag trykte mitt ansikte mot hans bröst, för att han inte skulle se huru jag rodnade. Antti smekte min kind. Det tänkte jag också. Inte är du väl dum.

Ofta roade det mig att betrakta henne, hon trodde sig obemärkt; jag såg huru en verklig feberglöd brann hennes kind, hennes öga glänste, hennes händer darrade af ifvern. Hon äflades, jag kunde nästan säga, både natt och dag. Intet nöje, ej ens en promenad tillät hon sig, och var alltid i verksamhet med de mest olikartade sysselsättningar.

Nu kunde vi en lång tid fröjda oss åt vår skyddsling. Vi frågade de manliga kunder, som beklagat sig, hur de nu funno henne, och de svarade med en mun: Flickan har blivit riktigt trevlig. Vi levde således i ro tills jag en dag råkade kasta en blick ut gården. Där stod Lisbeth och herr generalagenten; med ena handen höll han henne under hakan och med den andra strök han hennes kind.

Orden hör han, som emellan vågens Bränning seglarn från den strand, han lämnat, Hör ännu ett vallhorns sista toner, Och han suckar, och hans blickar söka Som af blygsel marken, tills ånyo Stormens andar vakna och hans läppar Ljudlöst tolka deras mörka maning: "Dmitri, svage, skräms du af en aftons Ljusa stillhet, af en värnlös kvinnas Bleka kind?