United States or Slovenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Herr Svantepolk, som i sitt menlöst rena barnahjärta aldrig närt ett försåt, skakade sorgset sitt vita hår, och männen ropade till Magnus: Rid du hem och bota dina kittlar, hertig! Ja, jag skall rida till mitt Nyköpingshus och bota mina kittlar, svarade han med torr röst, men ringhandsken darrade och glindrade. När de bli färdiga och blanka, skall jag hålla gästabud.
Då kom frågan: hviskad så tyst, så fint, så kärleksfullt. Och jag visste: ett ja skulle vara att kastas bort med förakt om några dagar; ett nej skulle vara att se honom draga sig tillbaka med köld. Jag dröjde. Åh blott ett ögonblick ännu af vänlighet, ett ögonblick af hvila blott, så ville jag gå gå ut i min ödemark igen. Du vill icke? Jag darrade. Nu skulle ovänligheten komma.
Herr Adolf darrade som ett asplöf, då han sade det. Löjtnanten bet sina läppar och hvälfde sina ljusblå ögon. Han tog sin napoleonska min och rynkan i hans panna såg ut som hade den blifvit ristad dit af ett svärd. Han knöt den ena handen i luften, tittade åt kakelugnen, der just en fredlig brasa glödde, och sade: Så är det då beslutadt och bestämdt! Det är slut! Allt! Jag skall och jag vill!
Hvad heter du? ljöd det från gubben. Samuli! Och mer? Jag heter efter mor min för fars namn har jag inte. Mor hette Sutkinen. Anna Katri Sutkinen hemma från Limingo, Anna Katri Sutkinen Anna Katri Anna Katri gubben upprepade namnet flere gånger med allt mera uttryck, rösten darrade, hans händer lyftes upp i skälfvande rörelse. Den unge mannen stod och stirrade han begrep inte ett ord.
Och så småningom stämde David den och hans ännu rätt goda röst fyllde det lilla rummet: Och konungen han bodde i en borg av ädel sten, han bodde där med vänner och med fränder. En natt han vaknade i svett, han fann han var allen, som aspens löv då darrade hans händer. Och högt han ropade på ljus och på sin bästa vän men ingen ingen svarade i mörka kammaren.
Och längre än han själv visste stod han lutad emot gallret och stirrade in i denna fredade och avskilda vrå, som mitt i en stojande stadsdel aldrig trampas av gatans karavaner, och där smala, glesnade popplar slå en tigande krets kring gravarna. Men åter darrade luften av samma dova, hungriga tjut som förr under dagen.
Det var ju alldeles naturligt. Hvarför undrade jag däröfver? Och hvarför ogillade jag det? Obesväradt fortsatte de sitt samtal. Jag kunde ej mera så noga följa med, ty det susade i mina öron, och mina händer darrade, så att jag hade svårt att beherska mig. Du är då riktigt barnslig en riktig fjolla är du, sade jag till mig själf. Det hjälpte ej.
Det var här således! Här! Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över. På andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården.
Det var här således! Här! Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över. På andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården.
Därefter skyndade hon till fadern och tog honom i armen. Pappa, snälla pappa, inte brännvin. Ingenstans bjuder man sådant, aldrig hos herrskap. Pappa skall inte göra det, hviskade hon helt sakta på finska, hvilket språk fadern tålte bättre än modern, på grund af att han ej begrep ett ord svenska. Hon hade tårar i ögonen, och händerna darrade.
Dagens Ord
Andra Tittar