Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juli 2025
Han förseglade brevet, adresserade det och stoppade det i fickan och gick ut för att skaffa ett frimärke. Hans hand darrade när han skulle lägga ned brevet i lådan. Han stod vid en skiljoväg, han kunde störta sig i olycka, han kunde orsaka en människa sorg, flera människor.
Det susade fortfarande i öronen, och händerna darrade. Slutligen tyktes Agnes lägga märke till mig. Lisi liten, du kommer naturligtvis med oss i kväll? Jag ansträngde alla mina krafter för att få min röst att låta lugn. Inte kan jag rida. Antti kom knappast ihåg mig. Han vände sig helt om emot mig. Det är ju sant, det. Huru göra vi med dig, Lisi? Jag stannar hemma.
I nästa ögonblick hörde han ett prasslande i sitt grannskap och upptäckte en skepnad i skuggan av pilträden. Det var Rakel. Karmides kände, då han fattade flickans hand, att hon darrade. Har du väntat mig länge? frågade han. Jag vet icke, svarade Rakel, men det är väl, att det är du. Jag satt i mina tankar, då jag såg din gestalt. Jag tyckte i mörkret, att det var min fader.
Antti min röst darrade och jag talade i afbrutna, oroligt flämtande hviskningar. Antti tycker du om mig, älskar du mig, säg! Glömmer du mig aldrig, aldrig jag skulle inte stå ut med det, hör du, jag skulle inte stå ut med det. Jag skulle säkert bli galen Antti, du får ej göra det! Men Lisi, hvad i all världen ? Han blef förvånad och sökte göra sig lös. Hvad nu? Hvem skulle tro
Om jag hade vågat öppna dörren men det var omöjligt, jag hade icke djärfhet nog. Jag darrade af köld, så att tänderna skallrade. Slutligen smög jag mig sakta bort, kastade mig på bädden och grät... Och när jag följande morgon vaknade, ville jag återigen inte tro att alt detta var sant. Barnens röster gjorde mig nervös.
Själva farstudörren, tämligen stor, var sirad med lönn- och björkruskor. Körvel och färskt älggräs doftade ifrån farstugolvet. Denna milda vällukt mötte honom således; men hans knän darrade, ty han anade, att den, såsom bruket var, hade för ändamål att dölja ångan av det förskräckliga.
Han såg hur hennes hand darrade, då hon satte nyckeln i låset. De stodo tysta och stirrade på varandra mitt på golvet i förmaket. Allt var sig likt därinne: samma tunga luft och samma hemlighetsfulla gula dager. Genom ett öppet fönster trängde ljudet av trampande fötter från gatan. Slutligen började Märta tala.
Men vara med om när det odjuret skall visas för pengar, nej tack. Hon talade helt lugnt. Hennes stämma darrade icke af vrede och gaf icke någon illustration till hennes ord. Hon läste upp hela detta anathema, som om det varit en katekeslexa. Der kom blott ett litet föraktfullt drag kring öfverläppen, eljes skulle man kunnat tro, att hon talade om sista snön, det lät så fullkomligt likgiltigt.
I förstone ryckte hon till som om hon fått ett slag i ansiktet. Hon satt några ögonblick stilla och stirrade framför sig. Hennes kropp skälvde, hennes händer darrade. Men då hon reste sig för att gå, märkte hon, att Hansi lämnat kvarndörren öppen. Nu smålog hon och suckade och hennes ögon blevo för heta för tårar. Sakta och tyst steg hon in i kvarnen och reglade dess dörr bakom sig.
Holpainen började kasta kläderna undan och då funno de henne der allra underst, hopkrupen på golfvet. Hon darrade och stirrade på dem. Ni få inte komma, bort, bort, ni få inte komma, ni få inte komma ... klagade hon med jemrande röst. Var inte rädd, inte göra vi illa åt dig, sade Holpainen, i det han försökte få henne fram. Bort, bort, bort... Mari kommer litet ut och går med oss, sade Heiskanen.
Dagens Ord
Andra Tittar