Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men de barn som du har fött efter dem skola vara dina; de skola bära sina bröders namn i dessas arvedel. Se, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land, under resan, det ännu var ett stycke väg fram till Efrat; och jag begrov henne där vid vägen till EfratStället heter nu Bet-Lehem.

fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till

Karmides, se här är Rakel, din trolovade, och här är din son, din egen son, Karmides! Vid namnet Karmides vände sig rabbi Jonas om. Hans ögon, nyss lugna, nu gnistrande av en tillbakahållen eld, mötte Karmides' skygga blick, denne smög bort, ledsagad av Myros högljudda hån och de övriges tysta förbannelser. Ordningen kom därefter till rabbi Jonas.

Men när jag ser, vad jag ser och hör, vad jag hör, anar det mig, att prästens ha kommit. Och prästen och hans äldste son, som redan var en lång räkel och jur. stud., spände hästarna från skrindan, ledde dem till stallet och försåg dem rikligt med Larsbo präktiga havre.

Nog bör jag kunna sova utan att frukta spöken. Men du har alldeles jagat sömnen från mina ögon, Rakel. Det blir en otrevlig natt, den här. Förlåt mig, Myro. Jag skall försöka att icke störa dig mer. Bara du icke klagar, är det bra.

O, vad de måtte vara lyckliga! suckade Rakel. Ja, men jag hoppas, att deras lycka ej skall räcka länge, inföll Myro. Jag hatar Karmides, liksom jag hatar Olympiodoros.

Jag har icke sett dig fälla en tår. Och däri gör du rätt. Det tjänar till intet att gråta. Tiden är en ypperlig läkare, som endast långsamt tar livet av oss. Medan han helar gamla sår, slår han nya för att hava något att syssla med. Den bästa balsam han äger är likväl vinet. Det innehåller både fröjd och glömska. Kom och töm åtminstone en bägare. Det skall göra dig gott, Rakel.

Men nu icke ett ord mer om rädsla och fara! Se upp mot himmelen! Där börja stjärnorna tändas. Var är din cittra, barn? Cittran låg en bänk. Han tog och stämde henne och sjöng till hennes ackorder en täck, levnadsglad visa. Rakel lyssnade och log. Han började i annan tonart en sång om kärlek, kärlekssmärta, trohet i döden. Rakels blick var tårad, när han lade cittran bort. Vad? Tårar?

Vore det nu sant vad Petros berättat honom och något skäl att tvivla hade han icke var en utväg funnen, och hjälpen hade kommit i rätta ögonblicket liksom från himmelen. Karmides skulle utan tvivel upphöra att lägga sina krokar för Rakel, snart han fått en vink om den vida större lycka, som väntade honom och vore lättare att vinna annat håll.

Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann kärleksäpplen marken och bar dem till sin moder Lea. sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplenMen hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man?

Andra Tittar