United States or Portugal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min vän, sade Kimon efter ett ögonblicks tystnad, jag tvivlar visserligen, att jag åt pastej, innan du på sätt som skett störde mig därutinnan; men det är en stor skillnad emellan att tvivla och förneka. Jag förnekar det ingalunda. Och om det för övrigt var en inbillning, så var det dock en angenäm inbillning, av vilken jag med största nöje låter gäcka mig.
Gör icke det, sade Kimon, ty då gör du illa mot dig själv. Med allt vad jag här sagt dig, min Okos, har jag endast velat visa, att man måste tvivla på allt, men förneka intet. Det är möjligt, fastän osäkert, att du verkligen äger ett huvud, och att det finnes något, som kan kallas vägg, och att du kan företaga en rörelse, varmed du krossar det ena mot det andra.
Vad gikten är? Det är någonting, som sticker i mitt vänstra ben, så att jag ibland är färdig att jämra mig som ett barn. Vad är det då som sticker? Vad det är som sticker, det vet jag icke. Nåväl, bör man icke tvivla på vad man icke vet, då man, enligt vad jag nyss bevisade, måste tvivla på vad man tror sig veta? Hm, min filosof ... men gikten är kvar alla fall, om jag tvivlar eller ej.
Låt icke överväldiga dig! Ah, hur kan du tvivla på styrkan av min tillgivenhet och vördnad? Var finnes en makt på jorden, som kunde rubba dem? Och likväl säger jag dig, Klemens, att det är möjligt, att jag ett ögonblick skall stå inför dina ögon som en skuidbelastad man, som en fiende till din lycka ... Det är omöjligt, fader. Låt mig hoppas det.
Att tvivla på detta vårt eget omedelbara medvetandes inre vittnesbörd, är minst sagt lika orimligt, som att betvivla tillvaron av den yttre värld, som vi fatta med våra sinnen. Vi kunna visserligen taga miste om de motiv, som påverka oss i beslutets ögonblick.
Vi kunna ingenting göra åt den saken. Och naturligtvis är det så. Jag kan absolut inte göra något. Vi sutto tysta och så sade jag: Skulle vi inte gå bort och titta, om hon är kvar? Han reste sig och svarade: Nej, nej, på inga villkor jag vill det inte det vore ju att tvivla på försynen! Och det gör jag inte.
Därför skall du ha tack, far, svarade jarlen, men Folke Filbyter vinkade på honom. Kom hit, Folke, kom litet närmare. Jag har något att anförtro dig, Folke. Ännu har jag bara sagt hälften. Vill du granska märket i min hand? Börjar du kanske tvivla? Nej, du skall känna här på mitt bröst under vadmalen. Böj huvudet litet djupare, när du står så nära din far.
Det hade hitintills aldrig fallit Medes in att tvivla på gudars tillvaro och själens odödlighet. Han älskade livet, men hade icke ryst för tanken på döden, som skulle föra honom till ett bättre land, där han finge återse sin bortgångna maka och sina käraste vänner.
Jag känner nog, att jag har lemmar, jag som har gikt i vänstra benet. Nåväl, då bör du även inse, att det är de fem sinnena synen, hörseln, smaken, lukten och känseln som uteslutande giva oss kunskap om att det finnes en värld omkring oss. Hm, ja. Men om sinnena ofta gäcka oss, böra vi icke då tvivla på deras vittnesbörd? Vad menar du? Händer det icke ofta, att man ser orätt? Jo.
Vördnaden för sådant hade alltid hållit henne tillbaka; hur mycket mera nu, då hon med häpnad och bestörtning i denna procession kände igen sin egen verkgesäll, gående svartklädd: några av de äldre lärpojkarna jämte andra bekanta bar en likkista. Det var hennes mors! därpå kunde hon inte tvivla.