United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Per-Erik och Månke, voro morska karlar alltigenom från den stund de hörde skallet från en byhund. De spottade, misstänksamma på hvem af dem, som kunde slunga spotten längst ut framför sig och de satte händerna neråt mors gammeltröjor, som de hade på som ytterplagg, och inbillade sig fullt och fast att de stucko ner dem i fickor.
Hanna hopkramade brefvet och kastade det i kakelugnen. Derpå inlade hon vexeln i ett nytt kuvert och skref följande rader till svar: „Fru Karin Meilert. Jag sänder eder vexeln tillbaka, emedan jag icke tänker komma till eder. Minnet af min mors sorg står som en mur mellan eder och mig“. Hanna Rappe.
Då nu lifvet för tredje gången ställt henne inför en uppgift af djupaste innebörd, föresatte hon sig att taga lärdom af det förflutna, att framför allt ingenting begära för egen del af detta barn, som hon skulle vara i mors ställe.
Men vände sig ännu en gång om och sade: Daniel är allt ute på sitt håll, han. Och letar efter gumsen. Vilken gumse? Mors röda gumse, vet jag. För den har de tagit ur stallet. Ja, vad fan angår det mig? röt länsman. Gör som jag sagt. Anders nickade och gick. Länsman vinkade åt gästgivarn. Tag gossen där, befallde han. Gästgivarn stirrade på honom. Ska jag ta pojken? Gör som jag säger! röt länsman.
Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gosse!» sade hon blott.
Nå, han, pojken, växte och blef större. Hans yttre liknade hvarken fars eller mors. Man skulle snarare kunnat tro, att han var son till någon af herrskaperna der uppe. Blek och fin, smärt och rak i ryggen, en riktig herremansfigur. Och de stora svartgrå ögonen, hvar hade han fått dem ifrån? De voro melankoliska i blicken, tittade frågande omkring och sågo svärmiska ut.
När läraren sen klockan nio kom in för att börja arbetet, var Johan klädd och hans kläder "nästan" torra, så att ingenting märktes. På middagen talte gossen om hela historien för far och mor, bad dem om förlåtelse och lofvade, att icke gå ut på isen utan föräldrarnas samtycke. Naturligtvis förläto de sin Johan, som ju fått straff nog för att han utan mors löfte gått på svag is.
Emellertid gingo åren, och Johannes var nu tolf år gammal. Han hade vuxit upp till en stor, stark och frisk gosse, och han hade kunnat vara sin mors glädje och framtidshopp, om han ej alltid varit så stygg och ovänlig. Hans far hade dött året förut i lunginflammation, och modern sträfvade nu från morgon till kväll för att kunna försörja sig och sin gosse.
Anna Lisa tog sig dock inte vidare väl ut i denna stund med svartgrå yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken, med mors gamla rutiga tröja, på hvilken midjan nådde ned åt knäna på henne, och så desslikes mors trasiga, snedgångna kängor. Genom trasorna i dem stack starrgräset fram, som man stoppat i till värme och fyllning.
Men hon dröjde längst vid de sista dagarnas stilla frid och vid den kärlek hon så sent fick smaka. Underligt. Medan hon så, bit för bit, genomgick sin mors lif så långt hon kunde minnas tillbaka, försvann ända till sista skymten af agg mot henne der bredvid, som bidragit till att förbittra det, och hon tyckte sig se den sorg de båda genomgått som ett fast band förena dem ännu efter döden.
Dagens Ord
Andra Tittar