Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Han talade nog ofta om att söka sig en annan plats, men det stannade vid orden. År efter år blef han sittande som drönare på sin mors gård utan att uträtta någonting. Han läste romaner och rökte dagen i ända, företog sin reglementeradc promenadridt före middagen och drack hvar kväll sin reglementerade toddy, som blef mörkare år från år.
Johannes sitter åter i ett hörn i sin mors torftiga stuga. Men denna gång är han ej ensam. Hans mor är hos honom. Hon håller hans hufvud hårdt tryckt mot sitt bröst och förnimmer med innerlig tacksamhet, huru hans tårar droppa ned på hennes hand. Han gråter ut sin sorg öfver sin lilla väninnas död och sin ånger öfver sin egen synd.
Och Hanna berättade. Hon dolde intet, hon skildrade modrens fattigdom och ihärdiga kamp för lifvet. Hon skildrade de stunder af tyst förtviflan och bitter resignation, till hvilka hon varit vittne, de motgångar, missräkningar och svikna illusioner, som småningom gjorde hennes mors hjerta hårdt och den långsamma sjukdom, som slutligen kräfde hennes lif.
Men ofta då de voro ensamma, gräto de bittert, då de tänkte på huru deras onkel, som varit dem i faders ställe, så grymt mördats af hedningarna, och då de tänkte på sin mors och sina systrars sorg, ty dessa måste naturligtvis tro, att äfven de gått samma öde till mötes.
Droskan stannade utanför ett par höga grindar med förgyllda spetsar, nästan likadana som kaserngrindarna. Han kände sig genast mera hemmastadd. Han till och med erfor en förnimmelse av trygghet för sin mors räkning: hon sov sin sista sömn på en kaserngård. Men det fanns ingen skyllerkur och ingen knekt, som stod på vakt och skyldrade gevär för hans far.
Modern hade ett nervöst temperament. Flammade upp, men blef snart lugn. Hon var jemförelsevis nöjd med sitt lif, ty hon hade stigit på den sociala skalan och förbättrat sin, sin mors och sin brors ställning. Hon drack kaffe på sängen om morgnarne; hade till hjelp ammor, två tjenare och mormor. Troligen öfveransträngde hon sig ej. Men för barnen var hon alltid försynen.
"Så mångande tackar ska ni ha farfar!" Men farfar syntes inte höra honom. Han låg med de ovant, mödosamt knäppta händerna ofvanpå fällen, och mumlade för sig själf. Ante förstod att han bad, för han hörde samma ljud af "Gud Fader" af Jesusnamnet, som han hört från mors läppar så många gånger och in i hennes sista stund.
Det är sömnigt att höra mors väfstol, som klappar så enformigt. Skottspolen surrar oupphörligt af och till, det är ingen vexling i låten. Rågmjölet, som vispas i grytan, har en så egendomligt söfvande lukt. Far trifs så väl under den storblommiga »ryan». Barnen äro så stora, att de inte mer skrika, Matti täljer båtar och Annikka stickar strumpa.
Dagens Ord
Andra Tittar