Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
"Rättnu blir mitt arbete slut, då får jag spela så mycket jag vill, och ingen klandrar min mors minne, fast hon var en harpspelerska; ty ser du, jag har så gjort unnan allt arbete, att ingenting mer finnes att göra, och då kan jag spela utan att synda.
. . . Efter fem års äktenskap miste jag denna trofasta vän, och efter ytterligare ett år nådde mig underrättelsen om din mors död. Fru Meilert satt med ansigtet doldt i händerna och Hanna trodde att hon gret.
Så tog hon på sig mors gamla utsydda tröja från 1749, satte ny silkesduk i halsen, tog fin vadmalskjortel och silkeschalett samt stoppade kyrkenäsduken och luktvattensflaskan i fickan, sedan hon gnuggat ett par lavendelkvistar i händerna för att »lukta som folk om näfvarna».
Så vände han sig hastigt om, med en nick till farväl. På aftonen vid niotiden medan hon låg på sin chäslong och hvilade ut efter dagens arbete, blef hon behagligt öfverraskad af att höra hans steg i entréen. Men när han kom in såg hon strax på hans uppsyn att hans besök måste ha någon annan grund än blott sonlig längtan att tillbringa sista aftonen före skilsmessan i sin mors sällskap.
När Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sällskap, plägade Beppo följa henne, och då gick hon ganska trygg och säker. Ty se, Beppo var lika pålitlig, som den allra trognaste barnjungfru. I dag var likväl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just gå ut i staden ett tag och Beppo skulle följa henne. Men far hade sagt, att hunden då måste ha nosgrimma.
Ingen människohop fanns samlad, i vilken hon kunde blanda sig, för att på detta sätt våga nalkas närmare till den uppkastade jordhög, varpå hennes stirrande ögon stod. Hon drog sig således avsides bort till en hög gravsten, under ett träd. Bakom den skymd själv, kunde hon ändå få åse sin mors sista ... enda ... heder.
Nog måste jag ändå titta litet i den, tänkte hon, stälde ljuset vid sängen, kröp upp i den och begynte läsa: „Betsy eller ett brustet hjerta“. Gång efter annan kom hon ihåg sin mors förbud att läsa något utan hennes tillåtelse. Men mamma sof ju nu, inte kunde hon väcka henne för att begära hennes tillåtelse, och inte var det nu så farligt med en enda gång. Hon skulle berätta alltsammans i morgon.
Och det är alltid en förtjenst. Stackars Kajsa! hon var en präktig qvinna i alla fall. Så hon höll stugan! Och skötte om fånen; det, som ingen annan skulle gjort, det gjorde hon. Och den lilla flickan! Var hon ej ett lefvande bevis på sin mors förmåga att styra om sitt och sina? Efter dessa reflexioner steg mjölnarmor upp och gick till spiseln.
Hans första förnimmelser så som han sedan erinrat sig dem, voro fruktan och hunger. Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen. Han var rädd för brödernas näfvar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting.
Endast en gång böjde han hastigt ned sitt ansikte och tryckte det länge mot mina händer att jag icke skulle se, hur han, en man, behöfde strida med tårarna. Mitt hjärta var som en mors, det vill säga fullt af allt hvad det finns djupast älskande hos en kvinna åh, att se honom lida och vara vanmäktig! Jag strök med min hand öfver hans nacke, som låg nedböjd framför mig.
Dagens Ord
Andra Tittar