United States or Cocos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, den som kunde tro, ändå, och inte bara vara mörkrädd! Kunde det tänkas att den där i spegeln var mörkrädd? Å nej, han fruktade snart ingenting. Du inbillar dig bara att du är rädd! Han bet ihop tänderna och såg prövande på sin egen bild.
Han lade bort boken en stund, gick och reglade dörren noga, täckte för fönstret, såg sig omkring i det dammiga, oordnade rummet och ryste. Var han då mörkrädd? Så tog han den gamla luntan igen och läste halvhögt: “Som du älskar, sådan är du. I det du älskar, förvandlas du. Älskar du jorden, då är du jordisk. Älskar du Gud, då är du gudomlig. När jag alltså älskar Gud, är jag då Gud?
Han var ännu mörkrädd, rädd för hundar, hästar, främmande menskor. Men han kunde vid behof vara modig, såsom då han revolterade i skolan och det gälde hans studentexamen, eller då han opponerade mot fadern. En menniska utan religion är ett fä, stod det i gamla abc-boken.
Något sällsamt rörde sig i hans inre är jag drucken, undrade han, eller När de skulle skiljas, greps han av en förfärande beklämning. Var det möjligt att de inom en minut skulle få lämna varandra utan att han fick återse henne? Ni får ej lämna mig, utbrast han, får jag inte vara er vän? Ni som begriper allt. Är ni mörkrädd? frågade hon. Hon måhända misstänkte att han var något berusad.
Han var mörkrädd, ty han var som alla barn uppfostrad af pigor, och han måste göra stort våld på sig för att kunna gå upp på höskullen om qvällarne. Han förbannade hvarje gång han skulle dit, men hästen var en godmodig tok, som han talade vid ibland och beklagade sig för. Dessutom var han djurvän och hade kanariefoglar, som han vårdade med omsorg.
Dörren öppnades, flera skepnader inträdde. Hermione såg det och pressade händerna mot sin skälvande barm. Fort, människa! In! Ha, jag tror du är mörkrädd, hördes en röst bakom den förste, som tveksamt inträdde med en lykta i handen.
Ljungtuvorna lågo som remmar efter marken, horisonten, som mörknat allt mer, röck inpå, små holmar försvunno i en blink, hela marken dånade, man blev mörkrädd, ty det föreföll varje ögonblick som om denna vattenmassa skulle sluka upp hela skäret. Nere på jakten hade man emellertid fått toddyvattnet i ordning och satt redan vid tända ljus och spelade kort på klaffen.
Nej, jag var inte ens mörkrädd som barn. Men jag är rädd för Den Oändlige, mumlade han. Jag kan inte rädda er från honom nu god natt! Hon räckte honom sin behandskade hand och han kände sig plötsligt sårad av hennes köld. Helt lätt tryckte han handen och så försvann hon i porten. Han stod en stund kvar och stirrade på huset. Sedan gick han sakta nedåt Norr.
Han skämdes över att vara mörkrädd och ville ej tala om den vita frun med det vidöppna gapet, som ännu kom och ställde sig vid hans säng. Hans far lovade utan vidare frågor att den nya fröken skulle ligga inne hos honom. Den andra invändningen var: Ja, men ska ja då behöva gå över Lillegård och hälsa på Kerstin, för dä vill ja inte. Varför vill du inte det?
J. A. Broms hade på gamla dagar blivit en öm make. Fru Kroks Lisen städade salen och bar upp mat morgon och middag. Sitt "kaffe med dopp" förtärde han på krogen Tre Remmare, någon gång hos Carléns. I skymningen lunkade han hem, tände sin lampa och började rota bland sina papper. Men när papperen rasslat en stund, blev gubben mörkrädd.