United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sopranen spratt upp som en glad vinthund, men spratt ändå inte längre än fram till kaptenen vid styret, som var helt nära. Beställ, bästa kapten, beställ, beställ! Kaptenen, så godmodig han var, tycktes besvärad av detta fjäsk, men ville likväl inte göra baronerna emot, utan ropade på en av sitt folk. Gör jullen klar och far i land, och ... han sade mannen ärendet. Du får ro efter oss sedan.
Däri skulle jag framställa honom som en storskrytare och säga, att han saknade begåfning? Han är så oemotståndligt godmodig och rolig, när han bara låter bli att drapera sig i sin egen storhet. Hvilken jag åtminstone så väl förstår att uppskatta, just när han är som mest hvardagsaktig och enkel. Så var det tid att gå. Detta är ert glas? han förde det mot mig. Ja!
Om han bara ville säga rent ut i stället för att vika undan, så skulle bon väl tycka, det var bättre? Ack, ja, ja. Men när hon frågar honom, slår han bara bort det i skämt. Alltid lika flegmatisk, godmodig och oåtkomlig. Hon kan aldrig få klarhet. Ja, det är det, som är det otäcka, att en man aldrig anser sig skyldig att säga sanningen. Ja, och en kvinna måste tiga och vänta.
Han var mörkrädd, ty han var som alla barn uppfostrad af pigor, och han måste göra stort våld på sig för att kunna gå upp på höskullen om qvällarne. Han förbannade hvarje gång han skulle dit, men hästen var en godmodig tok, som han talade vid ibland och beklagade sig för. Dessutom var han djurvän och hade kanariefoglar, som han vårdade med omsorg.
Själv var han munter och godmodig och då vi barn stulo frukt i hans trädgård, låtsades han aldrig se oss, försåvitt vi inte kommo alltför tidigt på morgonen. Han hade ett förskräckligt morgonhumör och det ska ha varit orsaken, varför han fått avsked som kusk.
De sutto på samma skolbänk och täflade om att vinna lärarens förtroende och föräldrarnas glada gillande. Flitiga, pigga och rödblommiga voro de båda. Men de voro mycket olika till sinnelaget. Anton var en lugn och trygg gosse, godmodig och eftergifven. Erik däremot var ett litet brushufvud, som alltför lätt tog till knytnäfven i vredesmod.
Och under tiden satt Johnsson på Tre Remmare och viftade med en Riksbankens femma. Och "Liter-Pelles besk" kom på bordet. Och Johnsson blev så småningom en ganska mäktig, förnäm och godmodig gammal människa. När Abraham halvspringande nådde Krokens lampor, mötte han sin svåger. Aposteln kom ut ur Bromsens hus och Abraham förstod, att slaget redan var förlorat. Vad har du ställt till?