Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han kunde nästan svära att det var kabeljo till middagen i dag också, oaktat han icke kunde erinra sig att de hade haft det sedan han var barn. Biblioteksgatan mötte han Anton Recke. Han gick genast över till honom och bad honom lägga ut femton öre till en cigarr; han hade glömt sin portmonnä hemma. Ä, ljug lagom, skrattade Recke.

Juniorklubben, som bildats efter detta mönster och upptagit dess fordringar medlemskap, sammanträdde hos Anton Appeltofft dennes vind. Antons far hade visserligen endast sex rum och kök, men man beslöt att räkna vinden som ett sjunde, i synnerhet som man utan den stod i förlägenhet för samlingslokal. Stellan kände sig mycket högtidlig till mods den första gången.

Vid vattenbutiken träffade han en av kamraterna från gårdagen, Anton Recke. Det var en blek, svarthårig ung man, tämligen undersätsigt byggd; han var flerårig medikofilare och känd i hela kamratkretsen för sina brokiga fruntimmershistorier och sina trassliga affärer. Hans far var förmögen, men hade tröttnat att betala sonens skulder.

Int kan di spela och int kan di sjunga, och det ligger inte i hela nation, det säger alltid farbror Klas. Svenskarne är en omusikalisk nation. Det är en historisk nation, ja, men harmonisk känsla har den inte... Anton hostade och sköt in, röd af ifver: Svenskarne skryter alltid med sin Jenny Lind och sin Christine Nilsson.

Namnet? Vilket ögonblick! Han förnekade sin identitet. Han ville störta ut, men i dörren möter han tre stojande kamrater, som väl tycktes känna vägen och som säkert icke voro där av samma skäl som han. Nej, se lilla Anton! Vänta, nu ska vi vara tillsammans i kväll och ha roligt. Här blir strax pengar!

"Är det en fläck, eller vad?" "Nej, men snälle Karl Anton", sade fröken Söderberg. "Begriper du inte, att du ser ut som en fågelskrämma. Hög hatt och ulster! Och en så'n ulster se'n." "Det är en fin ulster", sade Karl Anton stött. "Den är köpt hos Union." "Det kan hända, men den är gräsligt ful. Och passar det inte alls med hög hatt till ulstern.

Karl Anton var mycket stolt när han stegade fram i solskenet söndagsmorgonen för att hälsa sin senaste fästmö, fröken Lydia Söderberg, ty han hade sig en splitter ny ulster, skiftande mellan gult, brunt och grönt, och enligt Karl Antons åsikt av underbar skönhet, samt en cylinder, som glänste med bländande glans.

Han hade för en tid sedan skilt sina affärer från faderns och höll att bilda ett bolag. Plötsligt kände Tomas, att någon tog honom under armen; det var Anton Recke. De följdes åt ett stycke uppåt Drottninggatan; Recke hade bråttom och mera sprang än gick.

Fina tog honom ordet ur munnen och sade: Och Dion spelar i ena orkestern och Anton i den andra, och Dions vänner och Antons vänner blir bjudna dans till oss, tillika med redaktörn af det ena bladet och kritikern i det andra, och har jag en väninna, som är förlofvad med den andra recensentens bror, och ingen af dem törs skrifva ett ord om vår teater och våra konserter, som inte är vackert, för när en gång kritikern var bortrest, var det en fru som skref i hans ställe under tiden, som klandra Ella Visberg för falskhet, och sa' att inte Ella sjöng rent, och Ella blef ond och gick till direktörn, och direktörn gick till redaktörn, och redaktörn gick till frun, och hon blef afsatt strax.

Men länsman lättade endast pass armen, att han kunde läsa: Karl, Viktor, Anton, Kling. Det är jag! ropade Träsken, sprang fram. Vad nu ? Karl Viktor Anton Kling, det är jag. Men jag skriver aldrig mitt namn. Jag tecknar bomärke. Nog för jag kan skriva. Men jag tecknar bomärke. här ska länsman se, här

Dagens Ord

nidarfjället

Andra Tittar