Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 april 2025
Att sportmössan tillhörde Söderberg junior och alltså endast täckte Karl Antons bara fläck i skallen, och att rocken var Lydias aftonkappa generade honom inte alls, han tog dem på sig ändå och gick sin väg. På trädgårdsgången vid grinden stod hatten, och Karl Anton stannade ett ögonblick och betraktade vraket.
Men när Kalle åter satt frisk och kry på skolbänken, var det han som kunde sina uppgifter. Lille Erik, som nu med beundran såg upp till kusin Anton, hade äfven han fått sig en god läxa. Han var inte mera så häftig, och han hade lärt sig förstå, att Antons sätt att hämnas oförrätter hade en vida kraftigare verkan än knytnäfven. Hans Christian Andersen. Med porträtt och teckning.
Juniorklubben, som bildats efter detta mönster och upptagit dess fordringar på medlemskap, sammanträdde hos Anton Appeltofft på dennes vind. Antons far hade visserligen endast sex rum och kök, men man beslöt att räkna vinden som ett sjunde, i synnerhet som man utan den stod i förlägenhet för samlingslokal. Stellan kände sig mycket högtidlig till mods den första gången.
Jag går inte ut och promenerar med dig, när du är klädd på det där viset. Beata kan springa hem till dig med ulstern och hämta din överrock i stället medan du stiger in och dricker kaffe." Protester hjälpte inte. Karl Antons öde var beseglat, och han hade intet annat att göra än att överantvarda ulstern åt ensamjungfrun Beata, som genast gav sig i väg med den.
Karl Anton var mycket stolt när han stegade fram i solskenet på söndagsmorgonen för att hälsa på sin senaste fästmö, fröken Lydia Söderberg, ty han hade på sig en splitter ny ulster, skiftande mellan gult, brunt och grönt, och enligt Karl Antons åsikt av underbar skönhet, samt en cylinder, som glänste med bländande glans.
Hans hjärtas utkorade kom själv och öppnade, men i och med henne kom Karl Antons livs största överraskning, ty i stället för att bedårad störta i hans famn började hon fnittra. "Gud, vad du ser lustig ut, Karl Anton. Hi-hi-hi! Har du gått genom sta'n så där? Hi-hi-hi!" "Vad är det?" frågade Karl Anton ängsligt, och snurrade runt, i ett fruktlöst försök att se sig själv överallt på en gång.
Tre av dem sutto i en ring på golvet, mitt i ringen stod Karl Antons hatt upp och nedvänd, och på den hade Söderbergs minsta placerats i sittande ställning. Och inte nog med att hatten under hans tyngd antagit en dragspelsbälgs form, utan barnet, som bara var två år, hade missuppfattat situationen, och Karl Antons luktsinne sade honom att hatten var i grund förstörd.
Fina tog honom ordet ur munnen och sade: Och Dion spelar i ena orkestern och Anton i den andra, och Dions vänner och Antons vänner blir bjudna på dans till oss, tillika med redaktörn af det ena bladet och kritikern i det andra, och så har jag en väninna, som är förlofvad med den andra recensentens bror, och ingen af dem törs skrifva ett ord om vår teater och våra konserter, som inte är vackert, för när en gång kritikern var bortrest, så var det en fru som skref i hans ställe under tiden, som klandra Ella Visberg för falskhet, och sa' att inte Ella sjöng rent, och Ella blef ond och gick till direktörn, och direktörn gick till redaktörn, och redaktörn gick till frun, och hon blef afsatt strax.
På ett ögonblick voro alla ute, och Karl Antons blod frös vid den syn, som mötte hans ögon. Alla de unga Söderbergarna stodo i en ring på alla fyra, tre av dem skällde och den fjärde jamade ömkligt. Mitt i ringen låg Karl Antons nya cylinder, borstad visserligen, men mot ludden, så att den i stället för slät och glänsande var luden och ruggig.
Dagens Ord
Andra Tittar