Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den nye lektorn hade fått sitt namn för den återstående delen av sitt liv. Stellan drog sig småningom hemåt. han svängde in sin gata såg han Axel Ahlberg ett stycke framför sig. Han ropade honom: Bor du den här gatan? Ja! Jag har flyttat. Jag bor i Björkmans gård. Ja, men där bor ju jag också!

Men Stellan drog sig undan hans vänlighet. Han var rak och stel i ryggen av triumfen: du, får du visst inte, för du säger alltid, att din pappa ska sätta min pappa i arresten. Ja men, ja ska aldrig säga mera. Ja svär att ja aldrig I samma ögonblick ringde klockan. Stellan rusade över gatan in genom porten. Han hörde Göran ropa honom att vänta, men han varken stannade eller svarade.

Sådan var världens dom: nedsatt sedebetyg, kanske relegering! Han drog djupt efter andan och medan han gick gången framåt deklamerade han: Gudakärngar, Gudagubbar! Åter igen började musiken spela upp. Från studentverandan skrålades: Sjung om studentens lyckliga dar... Stellan kunde ej längre uthärda all denna bekymmerslösa ytlighet.

Hon såg det: , stilit. Vem ska ha de? Du. Tack, snälla, snälla Stellan. De har kostat Och nämnde hon priset. Hon visste, hur mycket varenda frimärke kostade. Tack, tack! Å, ä väl ingenting. Det låg något bittert ljuvt i att höra hennes tack. Snart, snart skulle någonting hända, någonting vad visste han inte.

Stellan rätade upp sig: Jo, kan ja visst! Ja, men ja ä simkandidat. Å ja vet, hur man ska bära sig åt, när man dråsar i plurret. Stellan såg honom. Å vill du inte va , kan ja lätt en annan. ä ingen konst. Stellan vred sig: , vet ja väl! Klockan ringde. De gjorde en avstickare ned till ån, innan de gingo hem till frukosten.

Sidenbandet imponerade honom. Han märkte också, att hon inte bar fläta. Hennes hår låg utslaget. Och det var lockigt, sammanfäst med ett rött sidenband. Också lockarna gjorde ett behagligt intryck honom. Plötsligen ryckte han till. Hon hade talat! Va var de ni hette? Stellan Petréus. Mitt namn ä Rås, stavas R.O.S.E., men uttalas franska. Stellan sade ingenting.

Det kom flera karlar, som klädde lilla förmaket alldeles vitt , väggar och golv, allt. Och de fäste vita och röda blommor väggarna och strödde vita och röda blommor golvet. Något vackert hade Stellan aldrig kunnat tänka sig. Han stod inne i lilla förmaket hela tiden karlarna arbetade. Han gjorde inga frågor, som han alltid annars brukade göra, när någonting oförklarligt skedde.

Snart skulle också Rose fara tillbaka till sina musikstudier. Ej heller hennes avresa skulle Stellan sörja över. Han tänkte den med en hemlig glädje: Greta och han skulle bli ensamma... Men innan Rose lämnade brackhålan, skulle hon ge en bal hemma hos sig. Den blev samtalsämnet i hela staden under långa tider efteråt.

Hur kunde man vara svartsjuk en konstnär, som skapade nakna kvinnor och som var ett geni! Stellan älskade sin hopplösa kärlek, han vårdade sig om den, som man vårdar sig om en sjuk, man aldrig vill, att den skall tillfriskna. Han skulle alltid älska Greta, också hon blev gift. Han skulle älska dem båda, till och med skulptören. Han skulle bli deras verklige och ende vän.

Percy föreslog att medan man ännu kom ihåg, skulle kommittén till hans pappas butik och titta efter, om det fanns någonting, Lundquist inte hade. I annat fall fick man till guldsmed Dahlquist. Stellan gick långsamt hem, bräddad med hat mot prästen och skadeglädje över att kommittén sprack. Vid kvällsvarden var hans farmor full av nyfikenhet. , hur hade ni det hos adjunkt Lundquists?